039:022 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man? 039:023 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den! 039:024 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror. 039:025 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd. 039:026 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans. 039:027 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit. 039:028 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
039:029 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder? 039:030 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden? 039:031 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget. 039:032 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon. 039:033 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
040:034 Så svarade nu HERREN Job och sade:
040:035 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
040:036 Job svarade HERREN och sade:
040:037 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen. 040:038 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
040:001 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
040:002 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked. 040:003 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig? 040:004 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han? 040:005 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet. 040:006 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är. 040:007 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället. 040:008 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret. 040:009 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
040:010 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe. 040:011 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler. 040:012 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår. 040:013 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn. 040:014 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära. 040:015 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek. 040:016 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass. 040:017 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring. 040:018 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap. 040:019 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
040:020 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga? 040:021 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft? 040:022 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord? 040:023 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid? 040:024 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor? 040:025 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare? 040:026 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner? 040:027 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer. 040:028 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.