063:010 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup. 063:011 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.
063:012 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.
064:001 För sångmästaren; en psalm av David.
064:002 Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig. 064:003 Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop; 064:004 ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar, 064:005 för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.
064:006 De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?» 064:007 De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.
064:008 Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil. 064:009 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.
064:010 Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk. 064:011 Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.
065:001 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
065:002 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte. 065:003 Du som hör bön, till dig kommer allt kött. 065:004 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser. 065:005 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
065:006 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran; 065:007 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt; 065:008 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm. 065:009 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.