065:010 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden. 065:011 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du. 065:012 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma. 065:013 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. 065:014 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
066:001 För sångmästaren; en sång, en psalm.
Höjen jubel till Gud, alla länder; 066:002 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris. 066:003 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet. 066:004 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
066:005 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn. 066:006 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom. 066:007 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.
066:008 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt; 066:009 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla. 066:010 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras; 066:011 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg; 066:012 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
066:013 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, 066:014 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd. 066:015 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
066:016 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ. 066:017 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga. 066:018 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig. 066:019 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop. 066:020 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
067:001 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång.
067:002 Gud vare oss nådig och välsigne oss, han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela, 067:003 för att man på jorden må känna din väg, bland alla hedningar din frälsning.
067:004 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.