068:025 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen. 068:026 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor. 068:027 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn. 068:028 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

068:029 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss. 068:030 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig. 068:031 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig. 068:032 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

068:033 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela, 068:034 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst. 068:035 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. 068:036 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!

069:001 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

069:002 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet. 069:003 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig. 069:004 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud. 069:005 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda. 069:006 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig. 069:007 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

069:008 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte; 069:009 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn. 069:010 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig. 069:011 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek. 069:012 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk. 069:013 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

069:014 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet. 069:015 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen. 069:016 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig. 069:017 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet. 069:018 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig. 069:019 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull. 069:020 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner. 069:021 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen. 069:022 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

069:023 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra; 069:024 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid. 069:025 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem. 069:026 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor, 069:027 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit. 069:028 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet. 069:029 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

069:030 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda. 069:031 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. 069:032 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar. 069:033 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva. 069:034 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna. 069:035 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri. 069:036 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. 069:037 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

070:001 För sångmästaren; av David, till åminnelse.