070:002 Gud, kom till min räddning; HERRE, skynda till min hjälp. 070:003 Må de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd. 070:004 Må de vända tillbaka i sin skam, som säga: »Rätt så, rätt så!»
070:005 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; och de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare Gud!» 070:006 Jag är betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du; HERRE, dröj icke.
071:001 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam. 071:002 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig. 071:003 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg. 071:004 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
071:005 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom. 071:006 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
071:007 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt. 071:008 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära. 071:009 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
071:010 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra: 071:011 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
071:012 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp. 071:013 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
071:014 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov. 071:015 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå. 071:016 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
071:017 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under. 071:018 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
071:019 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik? 071:020 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup. 071:021 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.