071:022 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. 071:023 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat. 071:024 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
072:001 Av Salomo.
Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen. 072:002 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt. 072:003 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet. 072:004 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren. 072:005 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte. 072:006 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden. 072:007 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
072:008 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar. 072:009 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet. 072:010 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor. 072:011 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
072:012 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har. 072:013 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa. 072:014 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
072:015 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom. 072:016 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken. 072:017 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
072:018 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under! 072:019 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
072:020 Slut på Davids, Isais sons, böner.
Tredje boken
073:001 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan. 073:002 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta; 073:003 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.