021:010 Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike; 021:011 och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen. 021:012 Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull. 021:013 Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd. 021:014 Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder. 021:015 Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot. 021:016 I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda. 021:017 Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull. 021:018 Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat. 021:019 Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.
021:020 Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära. 021:021 Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin. 021:022 Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas. 021:023 Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk. 021:024 Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.
021:025 Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, 021:026 då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva. 021:027 Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet. 021:028 Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.» 021:029 Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd. 021:030 När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära. 021:031 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära. 021:032 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker. 021:033 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås. 021:034 Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt; 021:035 ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare. 021:036 Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»
021:037 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten. 021:038 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.
022:001 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära. 022:002 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
022:003 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv. 022:004 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem. 022:005 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar. 022:006 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
022:007 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet. 022:008 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.» 022:009 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?» 022:010 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in. 022:011 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?' 022:012 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.» 022:013 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
022:014 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom. 022:015 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner; 022:016 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.» 022:017 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan; 022:018 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.» 022:019 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.» 022:020 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder. 022:021 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet. 022:022 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!» 022:023 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
022:024 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste. 022:025 Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'. 022:026 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare. 022:027 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare.— 022:028 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; 022:029 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder, 022:030 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
022:031 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; 022:032 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»