022:033 Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.» 022:034 Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»
022:035 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.» 022:036 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant. 022:037 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan» 022:038 Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»
022:039 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom. 022:040 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.» 022:041 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad 022:042 och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.» 022:043 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. 022:044 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden. 022:045 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse. 022:046 Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.» 022:047 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom. 022:048 Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?» 022:049 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?» 022:050 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. 022:051 Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom. 022:052 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar. 022:053 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.» 022:054 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd. 022:055 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
022:056 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom. 022:057 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.» 022:058 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.» 022:059 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.» 022:060 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen. 022:061 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.» 022:062 Och han gick ut och grät bitterligen.
022:063 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom. 022:064 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?» 022:065 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
022:066 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd 022:067 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke. 022:068 Och om jag frågar, så svaren I icke. 022:069 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.» 022:070 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.» 022:071 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»
023:001 Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus. 023:002 Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.» 023:003 Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»
023:004 Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.» 023:005 Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.» 023:006 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. 023:007 Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
023:008 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken. 023:009 Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet. 023:010 Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt. 023:011 Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus. 023:012 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
023:013 Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket 023:014 och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för. 023:015 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden. 023:016 Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.» 023:018 Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.» 023:019 (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.) 023:020 Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös. 023:021 Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!» 023:022 Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.» 023:023 Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga. 023:024 Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde. 023:025 Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.