Att det sedermera står: " securum deæ cultorem ", anse vi, ej utan skäl, vara en korrumperad text; och att ordet deæ på detta ställe tillkommit, derigenom att det i något manuskript varit skrifvet i margen; såsom en förklaring (ehuru högst felaktig) öfver ordet cultorem, men sedermera, genom afskrifvares okunnighet, blifvit inryckt i sjelfva texten. Vi instämme derföre fullkomligt med Ernesti, som redan i början af detta Kapitel säger: " vulgatum quidem vitiosum est."
[105] Man kunde med afseende å den vilda extas, hvaruti de Finska Hexmästarne härvid försätta sig, lämpa på dem dessa Virgilii verser:
… Subito non vultus, non color unus, Non comtæ mansere comae; sed pectus anhelum, Et rabie fera corda tument….
(Æneid. IV L., v. 47-49).
[106] Dock, det är ej blott Finnar, Esther och Lappar, som vunnit detta vidtfräjdade namn af trollkarlar; äfven andra Finska folkstammar hafva häruti, med dem, delat samma ära. Så t.ex. säger Adamus Bremensis, som lefde vid pass år 1077, om de gamla Kurländningarne, äfven ett Finskt folk: " Gens crudelissima, propter nimium idololatriæ cultum fugitur ab omnibus; divinis, auguribus atque necromanticis omnes domus sunt plenae. A toto orbe ibi responsa petuntur, maxime ab Hispanis et Græcis." (De situ Daniæ. Helmstad 1670, 4:o, p. 146).
[107] Detta tyckes, (i förbigående sagdt), vara en komplimang åt Svenskarne. Vi böra ej glömma att Författaren var Svensk.
[108] Ungefär samma tid, eller vid pass 700 år eft. Chr.f. anser Torfæus Halfdan Östenson lefvat, hvars Saga (Se Björners Nordiska Kämpadater) innehåller flera sådana prof af Finnarnes trolldoms-förmåga i krig. Isynnerhet det 21:sta Kap. der det talas om Floke och Fale den Finske.
[109] Han säger: " absurdissimum hoc est commentum."
[110] Vi tillstå uppriktigt, att vi icke känna det ställe hvarpå Schefferus här egentligen syftar, emedan han icke citerat någon Auktor; men vi förmode att han kanske läst Phil. Arlanibæi Arma Svecica &c. tryckt i Frankfurt 1631, der det s. 76 säges, att Konungen, till företagande af en vinter-kampanj, förskrifvit en hop Lapp-muddar och pelsar, för arméns räkning; hvilka ankommit (förmodl. till Stockholm) förmedelst trenne Lappska cohortes (som han kallar det) hvarmed torde böra förstås partier, transporter, expeditioner; och hvarefter dessas växt och utseende, m.m., närmare beskrifves, utan att det på något sätt nämnes, det desse varit vid militären, mycket mindre afgjort segern.
[111] Utom de egentliga Finnarne, voro de Esthiska och en del af de Lifländska Regementerne, på sätt och vis, äfven att räknas till denna nation. Huru stor del af Svenska armén bestod af Finnar känna vi icke. Arlanibæus, som uppger hufvudstyrkan, säger blott sid. 72 & 73: " Scloppetariorum equitum ex Svecia et Finlandia, quanquam eorum plures numerati fuerunt — 36 turmæ (numeratis in singulas turmas centum equitibus) facit 3,600. Decem Sveciæ et Finlandicæ legiones, quarum singulæ constant duodecim signis: decem igitur constant 12,000 milites."