Ritson, Robin Hood, London 1885, vol. I, pg. 137.
[24] Dialogue de Scaccario, — "sic permixtæ sunt nationes, ut vix discerni possit hodie (de liberis loquor) qvis Anglicus qvis Normannus sit genere", etc. Hallam, vol. II, pg. 77.
[25] Se Thierry, vol. IV, pg. 76 ff.; Vi äro icke i tillfälle att bedömma huru grundad denna framställning må vara.
[26] "Rescriptum apostolicae sedis, qvo prohibimini regi proprio fenerari;" Thierry, anf. ur "Script. rer. Francic."
[27] Konsten att couchera lansen, så vigtig vid riddarestridesättet, är måhända en normandisk uppfinning. Se Turner, pgg. 78, 429.
[28] — ab illis famosis militibus, qvi a cycni nomine intitulabantur. Mathias Paris., anf, af Thierry, vol. II, p. 80.
[29] Hvartill kan slutas af det sätt, på hvilket Harald Godvinson af hert. Wilhelm dubbades. Jfr. Bulwer, ofvanciterade roman, vol. II, Pg. 93.
[30] Sådan konst räknar Snorre Sturleson (ed. Peringsköld, vol. I, pg. 311) bland andra kon. Olof Tryggwasons berömmelser, förtäljande att han kunde "lek at tremur handsöxum."
[31] Insignierna å sköldarna öfvergingo i XII:te årh. från personliga till familjevapen. Som sådant kan man anse äfven Tempelriddarnes: tvenne personer ridande på samma häst. Ivanhoe, pg. 85.
[32] Turner, 1, pg. 420.