[69] Se de la Rue, vol. I., pg. 105; Percy, a. a. "Essay on the ancient minstrels", Not. A. & C. — Ducange ger en annan härledning ifrån minister, hoftjensteman, då under Pipin d. Lille en minister skulle funnits som anförare för musiken.
[70] Vol. II., Pg. 516, Prices not.
[71] En blick i Heimskringla öfvertygar derom. Sigwatur, kon. Olaf den Heliges stallare, är ett exempel.
[72] De la Rue, vol. II., pg. 8.
[73] Warton, vol. I., pg. 11.
[74] Af gesta, gestes; deraf namnet gestours för sångarne sjelfva, hvardera äfven skrifna jestes, jestours: ursprunget till det engelska jest, gyckel i ord och åtbörder, hvarmed på engång antydes det mimiska i medeltidssångarens konst och det förfall hvari hon råkade.
[75] Enl. engelskt språkbruk benämnes det berättande medeltidsepos såväl som den moderna romanen romance (ifall Scotts definition får antas gällande, a. a. pg. 554; Johnsons är en annan). Samma begrepp betekna Tyskar och Fransmän med ordet roman, besparande namnet romance för de mindre, mera lyriska, ofta sångbara styckena, som äfven i svenskan benämnas romanser. Då ett namn för medeltidens riddareberättelser, oss veterligen, icke är stadgadt, och roman som romans kan vara lika förvillande och lika klart, hafva vi godtyckligt beslutit oss för det förra; der vi icke kunnat undvika det.
[76] De la Rue, vol. I. pg. 145. ff.
[77] Thierry, vol. II, pg. 237.
[78] Percy, Essay on the ancient etc., Notes, vol. I. pg. LXXVI. — Jfr de la Rue, vol. I. Chapitre cinquième. Denne går dock uppenbarligen för långt i särskiljandet mellan medeltidssångarne ach diktarne.