[79] Warton, vol. I. pg. 80.
[80] Ej ens de la Rue, den ifrige förfäktaren af Normandernas prioritet, vågar fullt förneka Provençalerne försteget i denna art af lyrik; hvaremot han synes tillfullo bevisat, att hjeltesången (chanson de geste) samt de många slag af lyrik, hvilka, med olika namn, dels efter instrumentet som ackompagnerade, dels efter metern, kunna sammanfattas under ett gemensamt namn, sirventes, äro, om ock icke en tidigare, åtminstone en sjelfständig produkt hos Nordfransonerne. Se hans a. a. vol. I. Article troisième.
[81] Warton, vol. II, pg. 15, not i.
[82] Warton, vol. I. pg. 119. Märkeligt nog instämmer W. sjelf i dessa misstag, då han i noten (k) säger: "Richard the First performed great feats at the siege of Antioch in the Crusade. The Duellum was another of his exploits among the Saracens."
[83] Ellis, Specimens, Introduction to Richard Coeur-de-Lion. Warton (anf. st. samt pg. 143) antar tillochmed, att denna roman skulle innehållits redan i den stora liber romancis regis, om hvars beprydande piperolls för 1287 gifva upplysning. Hans kommentatorer förkasta dock hypotesen.
[84] Rob. af Gloucester intygar:
In romance of him ymade we it may find ywrite;
Rob. de Brunne säger:
He tellis in the romaunt, sen Acre wonnen was
How God gaf hin fair chance at the bataile of Cayfas.
Sithen at Japhet was slayn fauuelle his stede
The romans tellis gret pas ther of his doubty dede o.s.v.
[85] Warton, vol. I, pg. 8-26.