— Inte vill? afbröt fru Tiracca med skälfvande röst. Jag fattar inte hvad du menar! Min dotter vill, och jag vill — och därför måste han, så visst som här fins lag och rätt i landet. Han måste, förstår du! I annat fall bli vi till åtlöje, och hvad skall folk säga?
— Folk ... Hvad har »folk» med detta att göra?
Den goda frun trummade med fingrarne på toalettbordet.
— Man vet ju redan ... Det tasslas om i hela staden.
— Hvem skulle ha förrådt detta?
— Han naturligtvis! Och medan han varit borta, har folk kommit med antydningar, och jag har inte alltid kunnat bestämdt afvisa dem ... Ja, kort sagdt ...
— Aha! afbröt öfversten och reste sig häftigt. Du har, vid alla rägnbågens färger, pratat bredvid munnen.
— Det är nu inte tal om mig! förklarade frun med en blick, som alldeles afväpnade den i fält så tappre krigaren. Spara din kritik till ett lägligare tillfälle!
Tiracca hade åter satt sig.