— Kom ihåg, fortsatte frun, hur viktig denna sak är både för oss och vår dotter! Hon fyller snart aderton år och har alltså nått den ålder, då hon enligt lag skall gifta sig. Hon är kär i Vajny, och får hon inte honom, blir hon nödgad att äkta hvem myndigheterna utse. Men detta skall ej ske. Vajny är tapper och begåfvad. Han har framtiden för sig och är i mångt och mycket en ...
— Jag vet ju det, min vän, men ...
— Inga men! afbröt hustrun. Här gäller att handla och det raskt ändå. Låt mig få tala med honom! Först skall jag försöka med godo, men sedan fins det andra medel.
— Du tänker bjuda till att tvinga honom?
— Jag tänker handla så, som jag anser klokt.
Tiracca skakade på hufvudet.
— Du kommer bara att förvärra saken, så mycket mer som skälet till hans handlingssätt är af ömtålig natur.
— Skälet! Hvad kan han ha för skäl? Så svara då! Hvad betyder denna tystnad? tillade hon otåligt, då mannen tyst blickade framför sig.
— Historien går nog tillbaka till sista kriget. Vajny har lofvat att göra oss ett besök för att själf hos vår dotter aflägga räkenskap, och jag har ej närmare åtsport honom ... Men det synes mig, som om hans bekantskap med en af fångarna framkallat omslaget. Det var en dag vid gränsen, under återtåget. Vi hade slagit läger vid en flod. En af våra krigsfångar, den fallne höfdingens son, försökte att öfver floden fly åter till hemlandet. Hans tilltag gick om intet, och det föll på Vajnys lott att låta afrätta den redan till hälften liflöse ... Vid dennes stoft såg han för första gången en ung flicka, som ju tillhörde den kufvade stammen men dock i mångt och mycket var den olik. Hon är något af det vackraste, 35 du kan tänka dig. Sådana ögon, sådana armar, sådana ...