— Lugna dig, min vän! Det är ju blott ett förslag. Du vet mycket väl, att du är och förblir 37 mitt enda kära; men ser du, man får tänka på sina barn, och ...
— Jag undanber mig slika tankar. Aldrig i lifvet skulle jag tillåta en sådan mesallians mellan dig och ...
— Men, min lilla solstråle! Jag har ju inte den minsta känsla för henne. Om du ville tillåta mig att närmare förklara ...
— Tack, det är onödigt! Inte ett ord mer om denna sak! Det vore ju upprörande att tänka sig ... Du sade, att Vajny skulle komma hit — när?
— Någon gång i dag. Men gör mig den tjänsten att ta saken lugnt och behandla honom varsamt! Han kommer säkert att lämna oss full upprättelse, kärnpojke som han är i grund och botten.
— Det fins blott en upprättelse, jag kan gilla: att han gifter sig med vår dotter.
— Han vill nog handla uppriktigt mot henne, men det ges tillfällen, då öfverdrifven pliktkänsla leder till olycka. Hvarför förbjuder lagen mannen att gifta sig före tjugofyra års ålder och kvinnan före aderton? Naturligtvis af det skäl, att ungdomens känslor skola få tillfälle att mogna, så att de unga icke kasta sig in i obetänksamma förhållanden, på hvilka man sedan ej kan råda bot. Ja, lagen är bra, tillade öfversten med en djup suck; men i praktiken ...
— Ja, tänk! inföll hans hustru. Tänk, hvilken uppoffring den höll på att kräfva af dig, om du skulle på gamla dar ha gått och gift dig med en tös — för att rädda ditt barn! Faderskärleken är i sanning en helig känsla, fri från all egennyttig beräkning!
Hon gaf sin man en obeskriflig blick — och seglade ut genom dörren.