— I vårt hemland ansågs arbetet som ett straff; så lärde oss våra gudar. Hvarför skulle vi, deras utvalda folk, arbeta? De läto ju trädens frukter i öfverflöd mogna dag efter dag? Gudarne skänkte oss vårt bröd och källans klara vatten, och de lärde oss att till tidsfördrif jaga steppernas djur och skogarnes fåglar, ty jagten gaf styrka åt våra muskler. Lyckan bodde i våra hem; vi hade allt utan vedermöda och togo för oss hvad gudarne gåfvo ...
— Var det därför, afbröt Tiracca, som ni plundrade våra gränsbor, slaktade dem framför edra afgudabilder? Detta ert handlingssätt förtörnade solguden, han satte oss rättvisans svärd i handen, och vi blefvo de starkaste ...
— Ni voro hundra mot en! inföll Itos med flammande ögon. Var det för att skaffa arbete 43 åt ert folk, som ni nedhöggo våra skogar vid gränsen och ändrade flodernas lopp, så att de icke längre befruktade våra marker?
— Vi ville blott ert eget bästa, svarade Tiracca; och engång i tiden skola ni förstå det.
— Ja, ni ville, förstås, rädda oss och visa oss vägen till solguden, hvilket ej kunde ske utan incas hjälp, fortsatte Itos med skälfvande röst. Den frälsningen och den lyckan hade vi aldrig bedt er om. Ni fälde vår konung, togo vårt land och släpade oss bort till hemlös »lycka». Men — utbrast han — i motgången skall min stam lära känna sin egen kraft. Ni må drifva oss hän hvart som hälst och krossa våra gudastoder och tvinga oss att böja knä för en främmande gud, men ni skola aldrig släcka vårt hopp att engång få återvända till vårt land, våra gudar och seder. Det ges mycket mellan trädens toppar och flodens yta, som mänskoögat ej kan se ... Den gud, som leder vågens svall mot sjunkande aftonsol, kan ock kasta om böljans gång mot morgonsolen — våra gudar, som låtit oss föras hit, kunna föra oss hem igen.
— Ditt folk skall engång åter draga till sitt land, men det blir då med vår tro och våra seder. Intet tvång skall inplanta dem — vi skola segra genom mildhet, säger oss vår gud.
Itos skrattade hånfullt.
— Var det mildhet, när han ingaf er att döda mina fränder?
— Du förstår ännu icke de syften, som bestämt vårt handlingssätt ...