— Nej; jag trodde inte, att du så snart skulle bli färdig ...
— Jag märker det. Du har åter med dina tankar varit långt borta.
— Jag tänkte på framtiden.
— Framtiden? ... upprepade hon. Hvad var det, du frågade arbetaren om?
— Statshemligheter, svarade han med ett tvunget leende. Om jag anat, att du kunnat se ...
— Jag kom händelsevis att blicka ut genom grafdörren. Men är det hemligheter, skall jag inte fråga ... Det var endast uttrycket i ditt ansikte, som öfverraskade mig.
— Hur såg jag då ut? sade han likgiltigt och fortfor att späja nedåt vägen.
— Som en spegelbild af allt hvad ditt inre gömmer och som du döljer för mig ... Vajny! Vajny! Hennes röst lät klagande, nästan förtviflad, och hon grep hans hand: Skänk mig ditt förtroende! Du är ej längre densamme som förr. Ack, jag är ju närmast till att dela dina bekymmer. 63 Vajny! Håller du mig kär? Är jag för dig detsamma, som jag engång varit?
— Du tviflar på min kärlek, inföll han tvärt; eljes skulle du inte så ofta som du gör återkomma till detta ämne.
— Förlåt! Jag fruktade en gång att förlora dig ... Det var, då du drog ut i kriget. Och när du återkom, var det till att börja med en annan, som ...