Efter tvenne hvarf om salen ville Walter upphöra, men icke så Lotta, och då hon vallsade ganska bra och musiken fortfor, höllo de ut en stund. Slutligen fattade prostinnan Lotta i klädningen och ropade: "Vallsa då icke lifvet ur er begge två!"
Lotta drog djupt efter andan, lade handen på det klappande hjertat och sade: "förlät, — det var den sista dansen"…
Lotta försvann, och när de andra flickorna, något derefter, med en kyss på prostinnans klädningsfoll, ödmjukt tackat för hedern och välfägnaden, och sedan sågo sig om efter Lotta, sades det, att Lotta ensam begifvit sig bort en stund förut.
* * * * *
Några dagar sednare passerades eftermiddagen hos Baron Y. på Holmsjögård. Sällskapet var talrikt, och roade sig i den vackra trädgården. Omkring några krusbärsbuskar stodo fröknarna S. jemte Nora och några andra ogifta damer och pratade, under det de läto bären smaka sig. Ett stycke från dem, likväl få långt, att deras temligen högljudda prat icke kunde höras, var en kastgunga, der en yngre upplaga af båda könen var samlad. Gungan, med afdelning för två personer, var nu upptagen af Lovisa, som satt och Walter, som stod och kallade.
Alltid lika intagen af sina teaterprojekter, anmärkte fröken Nora, att ingen passade bättre än dessa två till de båda älskande i Kotzebue's "Brodertvist" som nu var på förslag.
— Hvilken roll ämnar du välja sjelf? frågade den yngre fröken S., — du må väl inte tänka bli gamla Griponia heller!
— Hvarföre icke det, det kommer ju blott an på, om man spelar sin roll väl, menade Nora, — och gammal blir man nog genom ett och annat streck i ansigtet.
— Fy döden! utropade en af de andra damerna, som… sagt i parentes… säg bäst ut af dem allesammans. — Just derföre, att man skall smeta till sig i syna, undanber jag mig alltsammans. Äfven anser jag denna pjes vara alldeles opassande, med dess många karlroller och att klä ut sig i karlkläder! Nej, jag tackar, derpå går jag icke in.
— Få teaterstycken äro så passande som denna, försäkrade Nora, — ämnet är allvarsamt och moraliskt, och utom den burleska scenen emellan fru Griponia och advokaten uteslutes allt anstötligt. Hvad kostymen angår, uppträder en af de gamla herrarna i nattrock, den andra i syrtut, matrosen spelas af Marenius, och advokaten af August Bryller.