Andra dagen var det postdag, det vill säga den dag, då härifrån afgick ett bud till närmaste postkontor, för att afhämta de bref, som tillhörde dem bland sockneboerne, hvilka förenat sig om denna inrättning, äfvensom att aflemna deras egna. Lovisa skref hela morgonen till en af sina förra pensionskamrater i Åbo, så väl för att uppfylla ett gifvet löfte, som af ett för unga flickor vanligt behof, att meddela sig åt någon vän.
Brefvet handlade om resan, festen och de bekantskaper hon förnyat med grannarna — allt under liflig saknad af hvad hon lemnat…
Postscriptum innehöll följande:
"Föreställ dig min öfverraskning, då jag här såg den gentile Walter, för hvilken ni alltid brydde mig så snöligt. Han är nu här hos oss såsom informator för mina bröder. Han, som alla ansågo för så rik och oberoende!… Skratta du, och kalla mig egenkär åter, om du så vill, men jag tror att något ligger under denna tillställning. Huru många romaner och komedier utveckla ej sådana intriger?" … … …
"Apropos af komedi och spektakler! Jag torde snart komma att uppträda som prima donna vid en liten sällskapsteater på Holmsjögård. Mera en annan gång, från din vän
Lovisa."
Samma dag var Walters tid så upptagen af skrifning för egen räkning och af disciplarnes undervisning, att han blott visade sig under middagen och som alla anmärkte, synbart förstämd.
På eftermiddagen vandrade han, för att besöka ryttmästaren, som var opasslig och ej varit med i gårdagens sällskap hos baronen.
Walters väg förde honom förbi Dragontorpet. Villrådig stannade han vid den gångstig, som förde till stugan. Då såg han Lottas mor komma utför den väg han lemnat, bärande en kruka med vatten, som hon hemtat från en aflägsen källa. Han inväntade henne, och frågade huru det nu stod till med hennes dotter.
— Dåligt, mycket dåligt, herr magister, svarade hon bedröfvad. — Hon yrar allt jemt, och klagar öfver en så brinnande törst, och fastän både prostinnan och i dag baronessan varit så hederliga och skickat henne så rara soppor, vill hon blott ha kallt vatten, från källan i Kyrkby ängen; derifrån kommer jag nu…