«Hvad heter hon? månne hon är skicklig klädsömmerska?» frågade lagmanskan med synbart intresse.
«Hennes namn är Sellzing,» svarade friherrinnan; «hon har bott i Borgå i åtta eller nie år, der hon med sitt arbete försörjt både sig sjelf och en sjuklig åldrig far. Han har varit död sedan ett år. Ehuru hon ganska litet vidrör deras fordna öden och förhållanden har jag dock hört, att hon är barnfödd i Reval, der hennes far varit handlande.»
«Månne hon syr väl och får kläderna att sitta väl och efter modet?» inföll lagmanskan, som föga syntes vara intresserad i en sömmerskas öden.
«Säker om det förra, sätter jag ej det andra i fråga, då hon arbetar för alla de bättre husen, och ofta nödgas använda både natt och dag, för att medhinna allt. Derigenom har äfven hennes helsa lidit.» — —
«Hvilken lyckträff för mig,» utbrast lagmanskan lifligt. «Hon måste komma till oss på en liten tid; ty i anseende till flickorna, som växa så horribelt, är jag just i behof af en sådan menniska.» — —
«Du glömmer,» och i friherrinnans ton och blick låg en lindrig förebråelse, «du glömmer att denna menniska nu är hitkommen, för att hvila sig och sköta sin helsa.»
«Den som arbetar för betalning, bör ju vara glad att få arbetsförtjenst,» invände nu fröken Strutz, som såg sin kusin vara förlägen om svar.
«Den kommer ej att fattas henne, när hon återvänder, med återhemtade krafter och arbetslust,» svarade friherrinnan. «Hon har många som vänta henne både kunder och elever.» — «Ja hon ger timmar. Mamsell Sellzing tyckes erhållit en ganska bildad uppfostran.»
Lagmanskan fann nu för godt att anslå en helt annan ton. Hon försäkrade att mamselln hos dem på Johanneshof skulle njuta så väl af landets behag, som af ett muntert sällskapslif. «Jag förmodar, att det är hon, som sitter der på gungbrädet, i den lilla trädgården,» fortfor fru Bärendorf. «Om så är, vill tant vara så gracieus och presentera mig för sin favorit, så få vi se hvad min öfvertalningsgåfva förmår.»
Utan att svara, steg friherrinnan upp, och ledsagade sällskapet dit, der mamsellen satt och jollrade med värdsfolkets lilla gosse.