«Men hon bar sig bra illa åt.» — —

«Jag fann det likväl icke underligt, hur skulle hon känna igen mig? det är många år sedan vi träffades; jag har förändrat mig mycket sedan den tiden.»

«Hon visste bestämdt att mamsell Sellzing var här.»

«Kände hon det? — Nå våra förhållanden äro bra olika mot fordom!»

«I hvad förhållande som helst, tycker jag, att man alltid bör komma ihåg förra bekanta.»

«Fröken Nordenskans skall visst alltid tänka så upphöjdt, men hon har ännu för liten erfarenhet, för att inse huru småaktiga motiver ofta styra i sig sjelft goda menniskor. — Hvem vet hvarföre hon» — — —

Emmas ankomst afbröt samtalsämnet.

Fria från tvånget deruppe, njöto de af ställets behagliga svalka och foglarnas ljufva qvitter i träden öfver dem; de arbetade flitigt en god stund. På en gång kastade Emma ifrån sig sitt arbete och utbrast: «Ä' vi intet tokiga som arbeta så träget, när de andra flickorna säkert lättjas, medan vi äro borta.»

«Om så vore, söta fröken, måste vi vara desto flitigare, för att få allt färdigt;» svarade Elise leende utan se upp; «hedern blir då vår.»

«Jo visst, de skola bara göra narr af oss.» —