Den Fredrik, som äger Johanneshof.»
Närmare midnatt anlände lagmannen jemte den af honom anmälte gästen.
Fredrik omgafs af gratulanter, med och utan gåfvor, så snart han om morgonen blef synlig. Fru Riebnitz lemnade honom en plånbok, på allt sätt bättre än den Jeanette icke hade färdig. Teckningen gaf hon fram, och mottog med god min fadrens loford öfver de lyckade partierna, som hon icke ritat. Evas snilleprodukt vann äfven ett artigt beröm, huru uppriktigt lemna vi derhän.
Lagman Bärendorf var af undersätsig statur, med en viss pretention i sina manér, förenad med utsökt artighet och politur; ett illa doldt ståndshögmod stack sig dock ofta fram. Rang hade för honom ett obestridligt värde; emedlertid förundrade sig till och med hans fru storligen öfver det utmärkta sätt, hvarmed han införde den fremmande i deras hus, och då han endast presenterade honom rätt och slätt för herr Lindendal. Han hade träffat honom på besök hos —rådet von —r, sedermera i Z—ska familjekretsen, der han syntes vara mycket väl upptagen: sådant verkar på visst folk!
Denna man hade äfven något i utseende och väsende, som omedvetet fordrade och erhöll aktning af hvem som såg honom. Han syntes vara omkring 32 år, med vacker, reslig kroppsställning; i hans af solens åverkan brynta drag, äfvensom i blicken läste man ett inre värde; okonstlad i sitt sätt att uttrycka sig, framskymtade likväl alltid den bildade mannen.
Han hade varit och afslutat köp på en liten egendom i Tavastland; ändamålet för hans resa till Borgå, och hit, kände icke fruntimren, som alla voro högst nyfikna. Renata var alldeles intagen i honom. Att han var adelsman tviflade ingen; man påstod emellan sig att han reste i ett slags incognito; men hvarföre?? —
Redan tidigt hade lagmannen tillsagt, att frukosten skulle serveras i grottan. När han nu efter en morgonpromenad med sitt fremmande inträdde der, öfverraskades han rätt angenämt att se sitt namn på ett ganska smakfullt sätt, ordnadt af bukettrosor, tusenskön och blåklint på den midt emot dörrn varande gräsväggen.
Alla husets damer voro äfven der samlade utom Elise, sedan hon, samma afton ungherrarne voro der, begärt aftonmåltiden på sitt rum, hade man gjort sig en vana att föra maten upp.
När lagmanskan frågade, hvem som åstadkommit denna vackra surpris, svarade Emma blygt: att hon och Leonna Nordenskans plockat blommorna, men att mamsell Sellzing lagat namnet.