Borgesförbindelsen var endast ett föregifvande. Saken var den, att Petter var spelare och haft en «fördömd otur,» dertill ville han hafva penningar; ty samma dag skulle de åter samlas hos en af hans bekanta för att spela. Utomdess trodde han sig hafva gjort en upptäckt. De tårar Leonna fällt öfver Schalinskys död, och den likgiltighet, hvarmed hon talat om en annan viss person, kom honom att tro, det han, som Hedda sagt, misstagit sig om Feodors böjelse för Leonna. Hon var således nu fri, och många spekulationer korsade sig i hans egennyttiga hufvud.
Det dröjde ej länge, förrän Leonna åter erhöll ett bref af Feodor, som han haft tillfälle att lemna Ivanoff vid förbifarten, då han reste tillbaka. Men sedan hörde hon ej af honom på två år. Dessa måste vi gå förbi, emedan derom är intet att säga.
Vi hafva följt Leonna vid dess uppträdande i samhällslifvet, det inskränktaste likväl, som är tänkbart för en ung flicka med de förmåner hon fått af naturen och lyckan. Hvad vi nu för tiden kalla uppfostran, hade ej inverkat på henne. Och om vi uppehållit oss vid en hop skildringar som mången skulle anse onödiga, småaktiga, så har detta icke skett utan ändamål. Vi hafva med henne genomgått en lärokurs i menniskokännedom och hade hon ej lärt sig att reflektera, och tänka öfver hvad hon hörde och såg, hade hon blifvit en ganska vanlig flicka, om hvilken vi ingenting haft att säga.
Under dessa två år blef allting sig likt; med första lärkan kom friherrinnan Perlkrans ut till Löfsala, åtföljd af Emma, som aldrig ville lemna tanten; Leonna besökte henne ofta, medan hon var der. Om vintern korresponderades flitigt. Genom Ivanoff kände hon, att Feodor åter var utsatt för krigets faror. Men vanan förminskar farhågan, och hoppets blomsterstånd vissnar aldrig, det skjuter alltid grönskande skott.
År 1814 återtaga vi berättelsens tråd, och börja med att göra:
Visiter.
Med läsarens gunstiga tillåtelse, föra vi honom på korta besök i de hus, der vi i föregående gjort bekantskap, för att se hvad tiden gjort för ändringar i deras förhållanden. Om de icke alla äro intressanta, likna de så många andra besök, som göras af vana, eller «par complaisance.»
Det första blir Smittska huset; men detta har andra innevånare.
Gubben Smitt har sedan ett halft år hvilat i grafven, sedan han i veckotal vårdats af sin trogna Brita Caisa, som äfven blifvit enka under tiden. Följande sitt fordna system, hade hon under sin fordna husbondes sjukdomstid, i säkert förvar småningom bringat diverse, såsom: silfverskedar, linnekläder och hvarjehanda annat. Att hon derunder vidtog sina försigtighetsmått var säkert, men att hon helt och hållet kunde dölja allt sådant för Hedda synes otroligt. Men som Brita Caisa kommit under fund med något, som den andra ville begrafva i evigt mörker, och Hedda utomdess kände, att kreditorerne vid fadrens död skulle tillegna sig alltsammans, låtsade hon om ingenting. Hon inbillade sig att genom denna efterlåtenhet hafva köpt Britas eviga tystlåtenhet.