Nästan utan andedrägt hade Leonna åhört detta. «Karlowitsch, säger du? Feodor Karlowitsch? Icke rådde han derföre att hon tyckte om honom, när han icke besvarade hennes kärlek?»
«Han måste likväl hafva gjort det,» svarade Hedda med ett fult skratt åt den andras enfald, «eftersom han blef far till hennes barn!»
«Det är en afskyvärd osanning,» utbrast Leonna högt rodnande. «Huru har du låtit inbilla dig sådant?»
«Det är dagsens sanning! och jag kan nämna dig den stackars flickans namn, om du lofvar att aldrig tala om det.» Leonna såg på henne tviflande, men teg.
Hedda syntes besinna sig litet, och fortfor sedan:
«Du känner ju Lotta Ström? du har sett henne hos oss. Det är hon, och hennes olycka skedde samma afton som dansen var hos Ingeniör A—s och du så hufvudstupa måste fara till din sjuka mamma. Men för allt i verlden, sötaste, bästa Leonna! tala aldrig om det för någon menniska. Jag blefve olycklig då.» — —
Leonna kunde ej fatta, ej föreställa sig detta som en möjlighet. Hon stirrade blott på Hedda, med handen tryckt mot det våldsamt klappande hjertat; sluteligen fick hon luft: — «men barnet? sade du icke att hon hade ett barn?!»
«Jo, visst sade jag det, och för att öfvertyga dig om sanningen, vill jag äfven säga, att du många gånger, både kysst och smekt detta barn — med ett ord det är lilla Amalia.»
«Goda Hedda, du förvillar dig och talar gåtor på gåtor! Huru skulle Petter antagit sig Feodors barn!!» Leonna var numera öfvertygad, att Hedda antingen rent af yrade, eller på ett plumpt sätt ville roa sig på hennes bekostnad.
«Petter vet ingalunda annat än att flickan är hans egen, försäkrade Hedda. Äfven Marie känner icke, hvem som är barnets fader. Du skall likväl icke tro, att Marie gör det af medlidande för modren!» fortfor hon ifrigt. «Skulle ej hennes egen fördel varit med i spelet, hade hon nog låtit blifva alltihop. Hon som ej låtsar tro några spådomar, trodde dock gumman, som skötte henne, att hon ej skulle få flera arfvingar, och som hennes eget barn var svagt och dog, under det Petter var borta, föreslog gumman att skaffa henne ett annat barn i stället, som ingen någonsin skulle fråga efter. Detta var en rask flicka och endast obetydligt äldre, ombytet gjordes utan att någon i huset märkte det.» — —