Leonna hade ju sjelf anmärkt barnets förändrade utseende; en skymt af sanning låg således i det Hedda sagt.
«Än Lottas föräldrar?» frågade hon darrande.
«De hade ingen aning om någonting. Så snart Lotta märkte, huru det stod till, reste hon hemifrån. Föräldrarna trodde henne vara långt borta, när hon uppehöll sig i all tysthet hos «Mickola mor» här i kyrkbyn.
«Stackars föräldrar! men hvart gjorde Marie af sitt barn som dog?»
«På kyrkgården finnes ju rum tillräckligt;» svarade Hedda med en lättsinnighet, som kom Leonna att rysa. «Utom dess var ju grafven öppen för din mamma som bisattes i de samma dagarna; allt gick således lyckligt för sig och den lilla kom i familjegrafven till.»
Utan att besvara Heddas sista anmärkning, satt Leonna försänkt i dystra tankar; sluteligen sade hon: «om detta allt är sanning, och ej en historia uppfunnen af någon elak menniska, då har Marie, efter mitt begrepp, handlat högst orätt. Hon drefs väl dertill af medömkan för modren och isynnerhet för det arma barnet, men hon bedrager ju sin man, och står i en falsk ställning till — — Här afbröts hon af Hedda, som ifrigt försäkrade, att Marie hvarken brydde sig om den ena, eller den andra, utan gjort det af egennytta och högmod.
«Du gör henne orätt, Hedda! det är omöjligt.»
«Du skall få höra, att det är möjligt,» försäkrade Hedda. «Har hon ingen arfvinge efter sin man, går hon miste om hans förmögenhet, i fall han dör förut. Det var egennyttan. För det andra kommer flickan att heta fröken; det är högmodet.»
«Huru kan du tänka så dåligt om någon, och isynnerhet om din egen syster» sade Leonna förebrående. Derefter föll hon i så djupa tankar, att hon ej hörde Heddas försvar; sluteligen frågade hon häftigt: «men huru vet du allt detta? Huru känner du att Feodor är» — — I detsamma skramlade det på dörrlåset. Hedda lade fingret på munnen, till tecken af tystnad, och gick för att släppa in lilla Amalia, som kom för att helsa god morgon på «tant Lona.»
«Om du icke tror mig, så se huru flickan liknar sin far,» sade Hedda, i det hon ledde fram barnet.