«Huru lefver verlden med unga fru Nordenskans?» frågade jag, för att nalkas mitt mål.
«Hvad skulle henne fattas, som sitter i fullt bo. Likväl lär hon nog räkna bitarne åt systern, som måste lefva hos henne på nåder.»
«Madamen lär icke veta, huru Grönskog-herrskapet mår?» frågade jag så likgiltigt jag kunde.
«Åh jo, det vet jag visst, ty min systerdotter tjenar der, hon var hemma pingstdagen; de må alla bra!»
«Fröken är väl längesedan gift?»
«Icke ännu, men nog lär det snart bära af, ty der är ett faseligt bråk med fina lärfts- och drällväfnader, och fröken syr grann hålsöm. Flickan som tjenat der nu i fjerde året, har alltid tyckt, att fröken haft någon hjertesorg, när hon satt så der ensam om vinteraftnarna; men i vintervåras fick hon ett bref, som hon läste för hans nåd, sade flickan, och derefter blef fröken så glad och munter som fisken i vattnet, och så började det bråkas med väfvar. Men nu skulle hon resa till en friherrinna, der hon mest alltid är om somrarna.»
Huru ofullständiga dessa notiser äfven voro, sade de mig likväl, att jag var glömd; af mig hade hon ej fått något bref, som kunnat göra henne så glad. Icke heller har jag på år och dag skrifvit till Ivanoff. Likväl ville jag söka närmare upplysning, men huru erhålla den?
Jag begaf mig till fots de tre återstående versten, och gjorde en omväg till den lilla backstugan, du kanske hört mig omtala. Der satt utanlås för dörren; bekymrad vände jag om samma väg; nära landsvägen låg en bergsklack, hvarifrån man har god utsigt öfver nejden. Jag riktade min goda kikare på de föremål, som för mig inneburo så många minnen. — —
Planen, der Schalinsky och jag tillbragt så många muntra, men också många tröttsamma stunder, var öde, endast några barn lekte der; i ett öppet fönster af det välbekanta huset satt ett fruntimmer sysselsatt med sömnad, förmodligen frun i huset. Jag kunde ej se dess ansigte, der stod äfven en liten flicka; — förmodligen Petters barn. —
Nu kom en ensam äldre fru åkande på vägen, anletsdragen voro mig bekanta. Jag hade ofta sett henne hos Smitts; en bättre nyhetskrämerska kunde jag aldrig finna. Jag gick derföre emot henne, och gaf mig tillkänna.