Både mor och dotter frågade huru det gått till.
«Det vete —! Kom nu, vagnen väntar. Reda skall jag ha på saken!»
Greta Lisa, uppfödd på Grönskog, var en rask och arbetsam qvinna, gift sedan flera år med en, som från gossåren varit i tjenst hos kapten Nordenskans. När de gifte sig, blef hon, på sitt vis, väl utstyrd af fru Igeldorf. Kapten skänkte honom timmer till en rymlig stuga, som uppsattes på halfva vägen mellan Grönskog och kyrkbyn. Mannen var skomakare om vintern; sommartiden for han till sjöss.
Pingstdagen tog Greta Lisa sin yngsta gosse med till kyrkan, ty hon fick åka med en bekant från herrgården. Den andra lemnades hemma under en gammal inhysesgummas vård, som äfven förmanades att se efter ryssarna och elden. Der bodde nemligen två soldathustrur, hvaraf en talade finska. De bakade försäljningsbröd. Innan värdinnan for till kyrkan, hade redan den ena vandrat af med sin korg på hufvudet; den andra väntade på det som ännu var qvar i ugnen. De hade om helgdagarna god åtgång på sitt hvetebröd bland landtfolket på kyrkbacken.
En timme senare kom en officer ridande utåt vägen. Han såg att tjock rök steg upp från detta enstaka hus och som han äfven kände att der bakades försäljningsbröd, red han dit för att varna qvinnorna; då varseblef han eldslåga uppstiga från taket. Han band hästen vid ett träd, och skyndade dit; ingen menniska syntes till. Han ryckte upp dörrn; rök och sedan lågor mötte honom. Då erinrade han sig ett fönster på motsatt sida, derifrån såg han, att stugan nu, sedan dörren kom upp, blifvit temligen fri från rök. Han trodde sig höra ett qvidande i rummet, och som ingen tid var att förlora, slog han in rutorna och bröt ut fönsterbågen; med svårighet trängde han sig in genom den trånga öppningen; qvidandet fortfor, han följde ljudet; i en brädsäng under taket fann han en qvinnsperson nästan sanslös, han drog henne ned, och sköt henne sedan ut genom öppningen; derefter kastade han ut allt hvad han öfverkom af kläder, husgeråd och verktyg. Han sökte till sluts berga de sängkläder hvarpå qvinnan legat och fann ännu en mensklig varelse. Det var en gosse. Sjelf nästan qväfd af rök och utmattad af ansträngning, bar han barnet uppåt skogen, medan gumman, som nu repat sig, bergade sakerna undan elden längre bort. Nu kom kyrkfolket utmed vägen; med dem Greta Lisa. Officern lade det ännu sanslösa barnet i hennes armar. «Jag har gjort hvad jag kunnat» sade han.
Under deras samfälta bemödande kom gossen sig åter före, några minuter senare, hade han varit qväfd.
På någon släckning af elden var icke att tänka, vatten fanns väl tillräckligt, men inga kärl. Lyckligtvis var det lugnt, och huset isoleradt.
Greta Lisa var nu med sina barn på Grönskog. Herrskapet gaf henne tillåtelse att vara der jemte löfte att hjelpa henne med en ny stuga till vintern.
Hon tackade, men svarade: «För husrum behöfver jag icke ligga herrskapet till last. Långa Olle som blef enkling i våras, och sen reste ut med samma skeppare som min Gustaf, har en nätt backstuga nära kyrkan. Till den gaf han mig nyckeln, och bad mig se efter den ibland; det har jag gjort par gånger. Nu tänker jag bo der, och vill med Guds makt, vara mera aktsam om det fremmande, än om vårt eget,» tillade hon tyst gråtande.
Detta påminte Nordenskans om upphofvet till elden; med några kraftiga kötteder, lofvade han gifva an dessa qvinnor på högre ort; de skulle, sade han, icke allenast betala skadan, utan äfven lida straff, med flera hotelser, som ett uppretadt sinne så lätt låter undfalla sig, men hvilka ej äro så lätta att verkställa. — Likväl var icke Nordenskans densamma som lät solen gå ned öfver sin vrede, så mycket mindre då Greta Lisa anmärkte: «Hvartill skulle det tjena hans nåd! De förlorade ju sjelfva allt hvad de förtjenat. Med vett och vilja skedde det icke, och olyckan ropar icke för sig. Beskedliga menniskor voro de äfven. Jag och barnen fingo mången god bit af dem. Utomdess har jag en rysse att tacka för det att min gosse lefver, och att hvarjehanda blef bergadt: Gifver Gud helsan och krafter att arbeta, och stora Gustaf kommer lyckligt och väl hem i höst, går det allt för sig.» Dagen efter flyttade hon till sin nya bostad.