«Jo ser du, Hedda har ingen aning om ditt och Leonnas förhållande. Tvärtom anser hon mig att vara den, fröken gynnar; ty hennes spionerande ögon ha sett mig smyga papper i frökens hand. Detta har hon sagt mig sjelf. Hon är mycket ledsen öfver Petters uppförande mot dig, och tror, hvad tycker du väl, att detta är för hennes skull. För att nu bevisa dig,» tillade han skrattande «att hon ej delar svågerns åsigter, och för att skaffa sig och Leonna någon förströelse, lofvade hon sjelfmant öfvertala fröken att komma med till den hustruns koja, hvars gosse du räddade undan elden.... Der kunna vi träffa dem i morgon. Hedda vill bara veta, hvilken tid vi kunna möta dem der.»
«Men huru kan jag i hennes närvaro få tala med Leonna?»
«Ja deri består egenteligen konsten. I förstone måste du litet gyckla och göra dig litet till för Hedda, under det jag talar med Leonna. Känner jag då mamsell Hedda rätt, blir hon blind på begge ögonen, och du har vunnet spel.»
«Detta spel förefaller mig visst lumpet, men hvad skall man göra, nöden har ingen lag,» svarade Feodor. Ett sofisteri, hvarmed menniskorna vanligen betäcka sitt lättsinne.
Andra dagens förmiddag satt Hedda vid det fönster, som låg närmast ingången till planen och stickade. Fönstret stod öppet, ehuru Maria, som satt vid ett annat, påstod, att det var drag, samt bad henne draga igen det. Sent omsider syntes Hedda vilja efterkomma systerns önskan, men se der, föll garnnystanet ut; lyckligtvis kom Schalinsky gående, hon måste ropa an honom, för att be honom taga upp det. Allt det der var ju så enkelt och naturligt.
«Skall löjtnanten nu åter ut och handskas med sina dumma rekryter?» frågade hon, sedan han återlemnat nystanet.
«Det förstås, Karlowitsch och jag få nu hålla ut i två timmar,» svarade han.
«Ni ha då vissa timmar för detta tråk?» Hedda blinkade.
«Hur vore det eljest, både vi och folket blefve i annat fall uttröttade.»