«Det är ju lätt för er att gissa,» svarade Hedda. «Öfversten och hans fru gifva en bal åt grannarna häromkring; ehuru bjudningen till dansen sker i ingeniör A—s namn, hvars fru var i staden och gjorde stora upphandlingar. Jag lofvade henne då, att komma ut; Maria och jag följas åt, ty bjudningen skedde medan Petter var hemma, och han antog den» — — —
«Då vore det oartigt af oss, att hindra mamsell Hedda från ett så interessant nöje,» inföll Feodor något förhastadt. «Men ärnar fröken Leonna sig äfven dit?»
«Nej,» svarade hon. «Vi ha aldrig haft något umgänge der i huset, och det gläder mig rätt mycket att vi icke blifvit bjudna; ty detta nöje är mig ganska likgiltigt.»
Feodors blick uttryckte mera än ord.
«Men herrar officerare måste väl dit, och då råkas vi. Huru skulle det eljest gå med dansen?» skämtade Hedda.
«Vi äro alla, utom den vakthafvande, inviterade på thé hos öfversten i morgon afton, och måste, om också blott på en stund, infinna oss. Äfven jag, men — jag är icke road af dans den här årstiden,» tillade Feodor med tonvigt.
«Sommar och vinter, höst och vår, allt är det lika för mig,» försäkrade Hedda. «Men hvem vet ändå,» tillade hon villrådig, «kanske ingen balresa blir af för mig heller, då ställer jag en löfruska i hörnfönstret åt planen till, och vi infinna oss här på samma tid som nu.»
«Hvilken intrigmakare har ej gått förlorad, när Hedda blef qvinna?» skämtade Schalinsky, när vännerna derefter arm i arm togo omvägen kring kyrkogården, medan flickorna gingo den vanliga.
«Sannt, och jag ville önska att Leonna hade en del af hennes uppfinningsgåfva, då skulle jag nog träffa henne allena.»
«Du menar väl blott för detta tillfälle; ty bevare dig Gud för en sådan hustru! ty när hon en gång upphörde att intrigera för din skull, gjorde hon det säkert för andra.»