Feodor skrattade; kallade honom för en filosof utan skägg. Schalinsky försäkrade ganska allvarsamt, att filosofin, det vill säga förnuftet, ingalunda består endast i skägget.
Ingen astronom kunde ifrigare kika efter en nyss upptäckt komet, än Feodor efter löfruskan i det af Hedda utmärkta fönstret; men alltid förgäfves. Vännerna intogo redan sin middag, och språkade om deras felslagna förhoppningar.
Då inträdde en ordonnans, som anmälte, att den vakthafvande officern insjuknat och Schalinsky, den närmaste i ordningen, skulle intaga hans ställe.
«Farväl både rendez-vous och soupé! nu får du gå allena,» sade han och knöt på sig skärp och ringkrage.
«Af det första blir det ändå ingenting,» yttrade Feodor misslynt. «Men såg du hvem som körde in på deras gård; förmodligen var det brodren?»
«Jag vet icke,» svarade den andra och gick.
Feodor gaf sig åter ut på planen, men ingen oliveqvist vinkade sin fridshelsning till hans stormande hjerta. Vid fyra tiden, såg han tvenne fruntimmer resa bort i hvar sin schäs. Hedda med sin syster, tänkte han. Leonna har nu visst icke mod att gå allena till kojan, men så framt brodren icke är hemkommen, kan jag väl kanske träffa henne i afton ändå, om också blott för att lemna henne ett bref. Lifvad af detta hopp, lät han manskapet göra venstersväng och marschera upp närmare till boningshuset; då såg han det ominösa fönstret stå öppet; en hvit fruntimmersarm syntes tillika med en stor löfqvist; det såg ut som armens ägarinna ifrigt jagat ut en insekt. Sedan slogs fönstret bullersamt igen, och den «talande qvisten» ställdes mot glasrutan.
Hvem var gladare än vår Feodor, som snart såg skymten af en ung qvinna långsamt vandra den väg, som förde till mötesplatsen. Ingen af hans rekryter längtade mera än han efter befrielsetimmen. Den kom, och han skyndade andra vägen.
Stugans dörr stod öppen. Flickan, med en liten svart duk knuten om hufvudet, stod der framme vid fönstret och pysslade om fogeln i buren, liksom omedveten att någon kom in. Feodor nalkades tyst, och lade sakta handen för hennes ögon. «Hvem är det?» frågade han.