«Nej Hedda, det går icke an, och huru skulle du kunna gå dit, som är så sjuk?»
«Nå visst har jag mått illa,» svarade hon icke utan förlägenhet för Leonnas deltagande blick. «Men så har jag gjort mig vida sämre, för att utan att väcka Marias misstanke, kunna vara hemma med dig. Jag undrar just hvad den stackars Schalinsky säger, när du icke kommer.»
Nu var det Leonnas tur att bli förlägen: «Du misstager dig goda Hedda; han och jag hafva ingen förbindelse oss emellan; jag, liksom alla andra hans bekanta, anser honom för en glad, treflig, till och med god menniska. Jag hade blott gerna träffat honom för att tillställa honom några verser, som han bett mig om. Nu måste jag besvära dig, att laga så han får dem.»
«Mig lurar du icke så lätt, kära Leonna! men biljedusen skall han få, antingen på ett eller annat sätt, derom kan du vara öfvertygad.»
Lugnad af detta löfte, väntade Leonna blott på fogden; hon och svägerskan reste på en gång, ty vägen var gemensam ett stycke utom byn.
Den mulna qvällen var långt framskriden; insvept i sin mantel, satt Schalinsky på bänken utanför vakthuset, och sällskapade med sin tobakspipa. Han tänkte på Feodor, som han trodde vara hos öfversten; besynnerligt förekom det honom ändå, att Feodor ej låtit se sig sedan middagen. Men då äfven Schalinsky sett tvenne fruntimmer fara bort, tog han för gifvet, att hans vän fått tillfälle att tala vid Leonna, som nu var ensam hemma; att han derigenom uppehållit sig en tid bortåt, innan han hörsammade öfverstens kallelse.
Någon nalkades med hastiga steg, postkarlen ropade an, parollen gafs och Feodor stod framför sin vän, som förvånad frågade: «hvarifrån kommer du så här dags ensam, och i mörkret? Svara då! är det du, eller din hamn?»
Den ton, hvarmed den andra svarade: «Det vet jag icke sjelf!» kom honom nästan att rysa, så hemsk och ovanlig ljöd den. Omgifven af soldaterna ville han ej göra vidare frågor, utan drog vännen med sig i vaktrummet, der man på en slags spisel uppgjort eld. På en vink lemnades de allena; hvarefter Schalinsky drog fram en bänk framför brasan, satte sig och bad Feodor göra så med.
Men denne syntes hvarken höra eller se, utan gick häftigt fram och åter, så långt rummet medgaf. När detta promenerande ej ville taga slut, utbrast Schalinsky otåligt: «Men säg då för böfveln i våld, hvad som felas dig? Jag trodde dig vara hos öfversten jag, ty Boldakoff sökte dig för minst två timmar sedan. Har du ej träffat honom?» «Nej,» svarade den andra tvärt.