Ida erfor då att hatten var från assessorskan, men allt det andra en gåfva af Ferdinand, och kläderna verkeligen förfärdigade af hennes syster. Huru dermed förhöll sig, skola vi förklara genom ett bref, som Ida erhöll dagen derpå.
Man kom sluteligen öfverens om att alltsammans ännu skulle vara en hemlighet för Wermells, som ej hade den ringaste aning om att Ferdinand tillbringat dagen här, i stället för att bevista den ungkarlsmiddag, till hvilken han föregaf sig vara bjuden.
Anna till sin syster Ida.
Söndagen den 22 Dec. 18..
Ehuru jag hoppas att snart få se Dig åter bland osa, vill jag dock, efter tillfälle gifves — mamma; som Du vet, trög skribent annars, skrifver dock till tant om Din resa — yttra mig om ett och annat som förekommer i Dine bref, och som i flere afseenden skulle oroat oss, så framt vi ej varit öfvertygade om att de pröfningar Gud sänder, alltid länder till vårt sanna bästa! Kanhända, goda Ida, om mamma nekat Dig att fara, hade Du gjort Dig för högt begrepp om hvad Du derigenom förlorat. Sällan kan man hysa den kärlek och det deltagande för hemmets små fröjder och sorger, som man sedan känner och erfar, sedan man sett sig litet om hos och bland fremmande. Så säger åtminstone Sophi, som nu är hemma, och dröjer öfver trettondagen.
Genom en lycklig händelse äro vi i stånd att betäcka omkostnaden för Din hemresa. Måtte det bara blifva slädföre!
Det har varit smått om lönande arbetsförtjenst sedan Du for bort; endast fru E. och fröknarna O. ha låtit göra sig något nytt. Tro likväl icke att jag varit sysslolös: Du vet af gammalt huru tidödande dessa söndersprättningar och ändringar äro.
Mamma har långt inpå nätterne hållit på med de tunga, stickade
ylletröjorne; så har tiden gått, under beständig verksamhet;
men oaktadt all sparsamhet, alla inskränkningar, skulle vi
kommit till korta med nyårs qvartalets hyra, och hvar taga medel
till andra oumbärliga utgifter? Men när nöden är som störst, är
hjelpen förhanden; så gick det äfven nu. En lika oförväntad som
lönande beställning på arbete lifvade min tro på en kärleksrik
försyn, samt stärkte mina krafter.
**
Det var af en ung man af utmärkt personlighet, lika artig som
okonstlad i sitt sätt att vara; han sade sig vara resande och
fått anvisning på oss, af hvem begriper jag alldeles icke, ty
en fremmande person väcker här stort uppseende, så äfven han,
men ingen af våra bekanta eller grannar hade talat vid honom,
endast en förbigående hade han frågat hvar vi bodde. Han tycktes
ganska väl vara underrättad om att jag hörde illa, och talade
derföre tydligt och klart, utan att tillåta sig denna skrikande
stämma eller delta synbara bemödande att göra sig förstådd, som
blott förvirrar, och är så sårande för den olyckliga.
Af de många vackra tyger han förde med sig, kunde, i anseende till den utsatta korta tiden, endast en kappa och tvenne klädningar blifva färdiga, det öfriga, hvaribland också ett par stycken fin scherting, till diverse behofver, lemnade han i mitt förvar, tills han efter nyåret kunde ge en fullständig promemoria på hvad som skulle sys. Till de ofvannämnde plaggen medförde han hvarken prof eller mått, men han sade damen vara af min längd, men något fylligare.
På utsatt tid kom han igen, och jag hade allt färdigt; räkningen steg till 16 rubel. Han lemnade en af de vackra nya sedlarne, af 10 rub. valör, samt 6 rub. i småmynt; räkningen ref han sönder och kastade den i kakelungen.