Ordets Jumala derivation se Dalins Sv. Rik. Hist, I. Del. C. III. not. r. C. IV. not. m. Andre derivera det af Ebreiska Jom, dag, och El, Gud, som ock kommer öfverens med Lapparnes Jubmel: andre af Jom, dag, och Malech, full, (plenus fuit) plenus dierum, evig, alsmägtig &c. Andre af Samojediska Jum, himmel, och Baal (Syriska) Herre, eller Esthiska pallua, dyrka, tilbedja, det samma som Finnarnes palvella.
Den Högste Guden kalla Finnarne, efter inkommen Christendom Luoja och Kaikkiwalda, Skapare och alsmägtig. De gamle Finnar hade likväl redan i hedentima begrep om et alltings skapare, som de kalla kaiken mailman takoja, ilman kannen kalkuttaja, expansi fabricator, fästets utsmidare, uttänjare.
Wäinämöinen i striden med Joukawainen tyckes ock ådagalägga sin allmagt.
Så väl Finnar, som Lappar, nämna alltings Skapare Jumala — Finnarne Jumo, Lap. Jumi eller Jubmel. Se Archtopolitans Disp. p. 12. de origine & Relig. Fennonum.
Schefferus in Lapponia och Petr. Bång hist. Eccles. nämner en Jumala, som Bjarmerne skola hafva dyrkat: inne i gårdenom står ock de Bjarmers Gud ocb heter Jumala, St. Olows Saga supra cit. Häfdateknarena äro ej viste, hvarest de skola sätta detta Bjarme land (waara, wuori maa, Bergland, Fenn.), där Jumala såsom en Öfver-Gud, bland andre små-gudar, dyrkades. Somlige sätta det emellan Wäster- och Österbotn, andra i Cajana Län, andre i Finnland &c. v. Architopolitani Disp loc. cit. De Wotaker i Kasan dyrka Gud, under namn af Jumar, de Ctscherennisser — Jama.
Af gamla Konunga-Sagor är otvifvelacktigt, at Finska folket ansågo Jumala för en Öfver-Gud, och gåfvo honom en präcktig dyrkan. Mycken likhet är, at Finnarne kallat Gud Jumala, af Grækiska 'Iomaleios Zeus hvilket Epitheton Grækerne tillagt Jupiter och derunder dyrkat honom som en fridgifvande Gud. Ceres har äfven i Thebae blifvit för lika orsak dyrkad, och kallad 'omaloia — Suidas in voce 'omaloios.
JUMALERS eller de Amalers ätt härstammade af Gudar, de äldste och förste landets invånare; af hvilka Fornioti var. Se Fornioti, Aathe, Jätit.
JUMO, Jymi, Yme — En af öfverboer i Västerbotn af Resa-slägte, Som skulle bestorma himmelen. Umeå Stad är efter honom nämnd. Se Pohjolan poika, Jätit, Kalewan-pajat.
JUNKKER eller Junkari, En Lapsk afgud, hvilken dyrkades såsom gynnande jagt och djur-fånge: han anroptes vid en stor sten eller träd-stubbe, dit ock, honom til heder, Renblodet och alla hornen af hvar Lappsk famille samlades: han var tilbeden under namn af Stor-Junker och Lill-Junker. Af Renhornens myckenhet i dessa stora högar på gamla offer-ställen, kastade Stor-Junker til åminnelse, kan dömmas til Lapparnes ålder.
JUOLETAR — Neptunus. Hillervos man; styrde i lag med henna uttrar i giller. Han bodde eller hölt til i källor och gölar, hvarifrån han upmanas: