Ihosta imehnolaisten,
Emon tuoman ruumihista,
Karwoista Kawon tekemän,
Minä mies Jumalan luoma,
Luoma kolmen Luonnottaren,
Kantama kahen Kapeen.
Ifrån menniskjornes hull,
Af dem som äro födde af qvinno,
Ifrån et menniskjo barns hullhår,
Jag af Gud skapade menniskja,
Af de 3 natursens krafter värkad,
Buren af 2:ne menniskjor (af et par ägta folk).
Och mot ormstyngets värkan:
Kuin purit Kapeen karwan,
Kuin purit ihon imeisen — — —
Dessa verser förklara hvarandra, och synes tydel. af repetition, at Kapeen karwa är det samma, som iho imeisen, menniskjans hull.
Karwa Emo & Emo-Kawet-Kapeen, kallas menniskjan, för dess hullhår, ofta i Runor.
3:o Kapeet beskyllas orätt, så af Biskop Agricola, som Dr. Juslenius och flere deras anhängare, hafva upfrått månan; utan tvärt om hjelpte och frälste de månan från Kuumet; ty Runan säger: Kawet päästi päiwän paistamaan, Päästi kuun kuumottamahan.
4:o Dessutom deriveras Kapeet, som är pluralis, orätt af kapeendua, coarctari; ty kapeet har i singulari kawet, gen. kapehen eller kapeen och brukas här i Österbotn, på min ort i dagligt tal, om får, haror, ja, om hästar, som äro släthullige, äfven om menniskjor — &c., altså et apellativum och ej proprium — Se Rändämäki, kapeetten hauta.
I Runorne Suru Runo-suomalaiset, eller Klago-Runorne öfver det usla, tilståndet i landet efter Storkyro Slaget 1714, nämnes kapeet, efter vårt dagliga sätt at tala, för får och lamb: om fienden heter det: Tuimuuwella tultuansa, söi siat sikiiöinensä, karihtat kapeinensa, lamben med sina tackhår.
5:o De som påstå at kapeet äta månan, derivera ordet af Grækiska ordet kabaistos, infatiabilis, inexplebilis.