KÖYRY, Se Kekri,
KRAKLA, et troll, en Jättinna; gjorde et skepp af spånor, bar endast en och kunde dock aldrig öfverlastas. fick altid börd hvar det ville.
KRATTI, En Tavasters Penninge-Gud, samme som Svenskarnes Skratt.
Låg öfver de i jorden gömda skatter och Penninge-kistor. Se Aarni.
Probsten Doct. Nils Idman deriverar ordet af Kestaios — Rei alicujus potens & Dominus; valens in continendo. Kratti troddes ock ej upgifva gömman, utan offer och åtskilliga signerier. Viste ofta penninge-kistan vid jord- eller vattu-ytan, men sänkte den åter ned, då han ej var gunstig.
Kratti, samma som Svenskarnes Wable eller Pluto. Wables Tempel var på et rum i en lund utaf Alträn, som aldrig löfvades, utan stodo nakna, också den tid då alla andra skogar frögdades. Inga foglar qvittrade uppå deras grenar; utan några korpar hade där endast bygt sina nästen. Där skrattade skator, där tjöto ufvar och ugglorne skreko. Inga herdar drefvo där sina hjordar; ty backarne voro brände (utan tvifvel af koppar-erg). Luften där ikring var tung. Om nätterna syntes där sällsamma syner.
KUIPPANA, En Förste i Skogen, lång och förfärlig, med grått skägg; dref harar och räfvar i giller och snaror; han får den hedern, at heta Skogs-kung (tör hända en Finsk Fylckis-kung), Kuippana metän Kuningas, messä Hippa halliparta.
Se Hippa. Lik Rhomund Hallgrims Son; et troll och Rese, som tillika med blodet hade ärft både växt, krafter och grymhet af sin Fader. Hans gång var så tung, at han ock tyktes vilja vada genom jorden. Alla hans åtbörder voro faselige och sjelfva upsynen grym. Han hölt til i Skogar i Kyrials botten el. Pohjola.
KUNINGS-KALMAR, Et berg i Wirmo Socken vid Parsila by, där et sten-bord står, med 12 omkringstälde stensäten. Tecken til Räfste-ting eller Allhärjars-ting med allmogen i Hedendomen.
KUNNARI, et så kalladt Silfverberg i Kalajoki Socken, emellan Metzäby och Alavieska. Består af stibium, blyertz och Svafvel-kjes. Jag fick däraf 1783 en spitsglas malmstuff. Finnarne kalla berget Hopiawuori.
KUNOTAR, Kawes mor, se Kawe.