KUOHARIT, Hästgällare, utgifva sig för de ypperste och kunnigaste troll; kunna ock värkeligen än i dag de bästa gamla troll-Runor, synnyt och sanat. Förr än en lärlinge antages til detta hederliga ämbete, omdöpes han på en sten midt i en strid forss; då han får Indo och haltia, nästan som Lapparne i Nemagwelles namn.

Kuoharin sanat läsas vid hästars utskärning, där Etelätär neity nuori, neity Maria Emoinen, Wäinämöinen, Mehiläinen med flere anropas, at kyla, svalka, förtaga sveda och värk.

KUONTOLAISET (Koiran Kuonolaiset); Et slags vilda kalmukker, Som tros äta människjo-kött. Skola til mun och ansigte likna hundnos. Anthropophager. Se Miehen Syöpä.

KUUMET, förmörkade Månan (Peto, Piru joka rupeis kuun peittämän) hvarom de hafva en barnslig berättelse; Kawet hjelpte månan i sit skick; härom lyda orden i en Runa:

Kuumet ennen kuun kehitti
Kawet kuun kehästä päästi
(Kawet i.e. lintu, Eläwä Jumalan luoma, Eläin),
Riihen rautaisen sisästä
(Oli jo peittänyt kuun rautaseen riiheen),
Ja mix ett sinä sitten paha pakene?
Pakene pakana hengi,
Kule kutta kunne kasken,
Lähe herja häätämällä;
Pääsi ennen päiwän poika,
Päiwättären päästäjessä,
Jesus kuun kehästä päästi,
Päiwän päärlystä ylenti — — —

Om månans af- och tiltagande bruka Finnarne i dagligt tal följande utlåtelser, utan tvifvel i afseende på föregående fabel: Kuu syödään månen ätes, månen födes, Kuu syntyy hvilka likligen leda sit Ursprung af mythologiska historien om Saturnus, som ätit sina barn. Isis var Saturni dotter, och dyrkades i eget och äfven i Cereris namn, under månans bild. Se kapeet.

KUSTÖ-Capell eller Slott, är af Åbo Biskopen Ragwald anlagd 1312. Messenii Scond. Illustr. T. X. p. 13. Sedan Biskops-sätet avbrann 1470 intogs det år 1523 av de ädelmodiga Flemmingarne, nedbröts 1528, så at nu näppeligen några lämningar synas. Nu Öfverste Boställe vid Åbo Läns Infanteri-Regemente. Se Tunelds Geographie 5:te uplagan 2 afdeln. sid. 165.

KUUTAR, En af månans bus-jungfrur; sknlle agta för getingars styng — Kätke kuutar poikiasi, päiwätär pereitäsi — — —

KYRÖN-KOSKl. En strid forss i Tavastkyro, brant och brådstupande öfver en bergshälla. Skall hafva någon gång stadnadt i dess fart, såsom Motala, och då har man sedt under fallet en stor kittel, som, efter forn-sägen, i fegde-tiden skal vara dit nedsatt, full med pengar, dem ingen kan dädan få.

KYRIALS botn, där Hallgrims kula var; det stycket af Finland, som ligger högst i Norr; bebodd af Jättar, Kalewat och Jättiläiset, Samt Hijsis familie i Sotkamo och Paldamo — grymma och hasklige — Se Miehen-syöpä.