Mammelainen maasta nousi,
Kolmikanta kaukahasta,
Lihan syöjä, luun purija,
Weren uxelta wetäjä.
MAMMOTAR, n. pr. foem. Matoin Emuu, ormars alstrerska. Anses äfven för en Sten-patronessa, hvarmed skatter betäckas. Kiwi Kimmon kammon poika, Syöjättären syämmen syrjä, Mammottaren maxan pilppu.
En af furieme och underjordiska troll, som tros förvara i jorden nedgrafna gamla skatter. Hecate, Plutonis uxor inferorumque regina. Se Kratti, Arni, Haltia.
MANALA, den samma som Tuonela. De dödas rike. Häraf är talesättet: Jo se meni manalaan eli manalle han tog farväl af verlden.
Manala eller Tuonela är Göthernes Glitnis, döden, eller underjordiska Riket, hvarest Gandel, Skagel och Geirskagel lupo med brinnande ögon kring dödsens marker (det är i Tuonela eller Jabmiaimo); förskräckelse, ångest, qval och elände voro i deras följe, och det var en ängslan, at se dem. Tuoni eller Glitnis har här utbredt alla sina förskräckelser, hvilka Thors moder (neity Maria Emoinen eller Mariatar, hvilket liknar de Påfviskas sats), med sina böner hindrat, at ej få utbredas öfver jorden. Se Tuonela, Jabmiakka och Jabmiaimo — I Manala var ock en Pegasus eller Skjutshäst, at föra fram plågorne efter järn-skador. Hikowaako Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas. Tietä tuonne juostessahan.
MANALAN MATTI, döden, härskande i Tuonela, eller Tuonen Tuomas. Manalan Matti samma som Loke eller Charon; förde de döda skuggor öfver floden til Tuonela eller Manala. Finnarnes ordstäf är, då de blifva gamla, ledsna vid at lefva och tro sig ej mer blifva gifta: Manalan Matti minun naipi, ja Tuonen Tuomas mun perii.
Marta, samma som Tuoni.
Neity Maria Emonen, anropas ofta i de af hedendom och Påfvisk lära blandade vidskeppeliga Runor, som utan tvifvel äro sammansatte för Reformations seculum. J. Maria är i alt en förträffelig hjelperska, i synnerhet vid barnsbörder, sjukdomar, pest, blod-sår och eldens upkomst.
Neity Maria Emonen,
Mesi keittä kielelläsi,
Sima suussasi suloa,
Konnan kuohuun kowaan
tilredde smorja til ormbett.