PITKÄINEN. Et Ukkos tilnamn. Den långe, store, hederlige, ansenlige, majestätlige Ukko — at betekna Guds magt i åskan och betyga vördnad för honom. Ordet förekommer i Finska Bibeln.
POHJOLA, yttersta Norden, beskrifves såsom en mörk och förfärlig ort.
Tartarus & ultima Thule — Se Pimendola, Pirulainen och Tuli poika.
POHJOLAN-EMÄNDÄ, både god och ond, alt efter nycker och behag; en af Nordens mägtigasta Herskarinnor; kunde både hjelpa och stjelpa, bota och skada, anropas därföre ofta. Hennes namn var Louhiatar eller Louheatar, Loweatar, Lowehetar eller Louhi.
POHJAN-EUKKO, Loaus hustru, en Skogs-gumma i Nordan fjäll, som skulle skafva Renar och Elgar i vipp-snaran: hade en blå mantel:
Sini wiitta Pohjan Eukko
Pane juonet juoxemahan,
Poikki Pohjolan joesta,
Sääret soikelehtamaan
Kynnet keikelehtamaan
Nämligen för Rendjuret. Pohjolan Emäntä, den samma, Nordens värdinna — Se Louhiatar.
POHJOLAN IMBI el. Neity; en spotsk, fräck men kättjefull mö — föraktade, som Penelope, friare: men af kättjebad kastade sig i hafvet, för at svalka sin hetta; hon blef där rådd af Meri-Tursas och födde 9 söner, utbölingar och arge bofvar — ibland dem Pakkanen, Hijsi, Puhuri, Hyyttö, Mäntykoiwu — Runan om henna säger:
Synty Neity Pohjolass
Imbi kylmässä kylässä
Jok ei suostu sulhaisisin,
Mielly miehiin hywiin — — —
Nordens mö, hvilken, såsom ganska kall af sig, upmanades, at svalka brännsår och eldskador:
Nouse neitonen Norosta,
Wuotehilda hyisen pojjan,
Ijäisen pojjan Lappeasta,
Weä Wijttasi wilusta,
Hame-ensi hallan aIda.