RAUTA REHKI eller Rauta Rekki, En Järnets Gud, som behedras med Guld-hjelm — Kulta Kilpi. — Se Wuolangoinen & Ruojuatar. (Ferri genius, aureo scuto insignis). Han anropas vid järnskador:
Rauta Rehti, kulta kilpi. Tee mullen iku sowindo, Wanno waka el. wankka weljexesi, Wasten syöntäni syldäk, wannottele wahtoani. p&
Sedan beskrifves Myrjärnets uphof:
Etpäs silloin suuri ollut,
Etkäs suuri etkäs pieni.
Et kowin koriakana,
Kuins sas suosta sotkettihin,
Wetelästä wellottihin.
Woi sinua Rauta raukka.
Rauta raukka koito kuona
Teräs Tenho päivällinen.
Poikasi teki pahoa.
Lapsesi tihoa työtä.
Tule työsi tuntemahan
Wikasi parantamaan.
RÄJJÄNNES, en updiktad ond ande; ansågs for vållande til barntrånsjukan (atrophia): Rijsi poika Rijjentehen. Rijjentehen Räjjentehen — — — Se Rijsi.
RÄNDÄMÄKI. Första och äldsta Biskops-sätet i Finland. Uppå Påfven
Alexander III:s bref foro Hertig Gutorm och Arch. Biskop Stephan
til Finland och lade Biskops-säte i Rändämäki. — Örnhjelm Hist.
Eccl. p. 491.
K. Erich XIII 1453 inrättade Råfstting, där Biskopen i Åbo med några af Dom-Capitlet och en Riksens Råd, som repræsenterade Konungen, höllo Konungens Dom.
Biskoparnes värdighet var så stor, at de hade 40 vapendragare ifrån Österlandia eller Fenningia. Se Konung Albrechts bref 1366 til Åbo Biskopen Hemming. Om Biskop Magnus Olai Tavast berättas, at han hade Konungslig respect af Adel och Ofrälse, hvarföre han ock kunde båda upp folk, at dämpa et upror i Satacunda — vid. Gyllenstolpe in Descr. Sweogoth. L. V. C. XI.
Rändämäki har varit den första Christna Kyrka i Finland. Biskop Johan var den 8:de och sidsta Biskop i Rändämäki, de bodde på landet häldre än i Staden för Hedningarnas öfverfall och raseri, som de fruktade före. Biskop Magnus, som var en född Finne, flyttade först til Åbo 1300.
Mot norr ifrån Rändämäki kyrka, åt höger ifrån Landsvägen, är et berg, som tjent til borg och fäste. Innom åkergärdet, åt vänster, är en grop, där vatnet 2 gångor om hösten torkas, för än vintern kommer, och kallas där på orten Kapeetten hauta — dem jag sjelf besåg 1766.