Rex Fenniae Rostiophus, qui CXXV annos ante natum Christum floruit, delectatus fuit regni sui mediterraneis. d.ä. han bodde up i landet; ty hafs-stranden var osäkrare för Sjö-röfvare.
ROTA, Lapparne Rodaman, Grekernas och Romarenas Proserpina, Finnarnes Tuoni och Manalan Matti. Har sitt tilhåll mycket djupt neder i jorden i sitt —
ROTAIMO, hvart de personer komma, som icke lefvat efter deras Gudars vilja. De som äro i Jabmiaimo komma til Radien, sedan de hafva varit där en tid; men de som komma til —
ROTÄLANDA, slippa icke därifrån, men pinas där som i helfvetet. Til Rota hafva Lapparne offrat och där sökt hjelp, när ingen hjelp kunde väntas hos de andre Gudar. Lapparne hafva funnit, at Rota kommer med sjukdomar och plågar ut menniskjan och renen, då de intet annat råd funnit, än at de hafva köpt dem ifrån sig med offer; dock hafva de icke gärna offrat til henne på det gemena vis: utan nedsatt en död häst, at Rota på honom skulle rida bort från dem. Sidenius. Se Hiijen hevonen.
RUHO, Louheatars Son, smidde pilar och pestskott. Den samme som Svenskarnes Egill; en snäll bogspännare; Sköt fogeln i flykten. Ruho jousta jännittää, Rampa rautoja pitää, ampu perisokia — — — v. Piru, pimentola. Han var en obäklig Rese, af de 9 onda foster, som dess moder i en nedkomst framfödde.
Akka poikia tekeepi.
Saunan lautain perällä,
Poiki poikoa yhexän,
Yhellä wesi kiwellä,
Yxi Ruho, toinen Rampa,
Kolmas verinen sokia — —
Detta Nom. propr. Ruho fins i gamla handskrefne domar utaf åren 1378, 1391, 1398, 1400 och 1417, så at det varit länge i bruk.
RUOJUATAR, n. pr. foem. En järnets foster-moder; nästan samma som Wuolangoinen.
RUOSTEHETAR, Samma som Ruojuatar. Rauta Ruostehettäriä, d.ä. järnet af Råst-slägtet.
RUOTUSWÄINEN, En af Juutases döttrar. En helfvetes furie med ormar kring hufvudet. v. Panutar, lik Göthernes Gandel. En af de underjordiska plågo-andar, plågar de osälla skuggor.