Och så gick han uppför marmortrapporna. Hissen fick stå. Han hade en bestämd aversion mot hissar, eftersom de markerade skyhöga staplar av lagrade hem, handelsvaror, packhus, nederlag eller något jämförligt ...
— Jaså, det är ingenjörn, sade fröken Wagner i dörren. Ju längre på dan ...
Och så tillade hon med en viskning:
— Stå bara på sig; det lyckas nog, för direktörn är väldigt mjuk i dag ...
Stråvall log nästan som av tacksamhet för att Folke kom.
— Jag hade just häromdagen tänkt ringa till ingenjör Hjelm, men så fick jag höra av baron Wiepe, att ingenjörn låg sjuk, sade Stråvall, sedan de slagit sig ned i hans kabinett.
Folke fäste sig vid, att han förut icke blivit mottagen i privatrummen utan endast i ett slags ritsal eller kontor, som husfröken kallade ateljén.
— Jaså, ni hade tänkt ringa, sade Folke med markerat hånfull ton.
Stråvalls leende utbredde sig, och hans min blev salvelsefull när han sade:
— Jag hade tänkt underrätta om att lägenheten stod till ingenjörns disposition.