”Denna qwinnones like är icke på jordene, med däglighet och wishet ...”
Mellan Skriften och originalen till dessa tre porträtt hade Tildas liv haft sin pendelsvängning.
Den första växlingen i hennes liv var den, att hon från hemmet, där fjorton barn trängdes om maten, skickades till en klockare långt ute bland skären. En vacker dag var hon med på hans dotter Cathrinas bröllopsresa.
Klockaren hade haft besök av en kustskeppare Nestor Kruse, känd för skicklighet i byten; ägde än båt, än skog, än annat fast eller löst av värde. Efter besöket hos klockaren ägde han också Cathrina, och Tilda ingick i hemgiften.
I tre år bestod detta äktenskap. Kruse bytte på sista året till sig hemmanet Stråvallen. När gården slutligen brann, och detta ledde till underligt tal, försvann Kruse för alltid.
När mannen flyktat sin kos och fru Cathrina lyft försäkringssumman, flyttade hon med Tilda och barnet inåt landet till säkrare ort. Hemmanet sålde hon men behöll namnet Stråvall, under vilket hon skulle uppfostra den lille Adrian till en man och en gentleman — något som Tilda fann vara »alldeles för galet» ...
KAP. III.
En hunds herre.
Det var från gamla Tildas synpunkt naturligtvis också »alldeles för galet», att varken hon eller den vackra husfröken i femte våningen Rusthållaregatan 5 kunde finna någon annan beteckning för direktör Adrian Stråvalls verksamhet än att han »räknade». Iakttagelsen var riktig. Herr Stråvall sysslade mycket med siffror. Han skulle i det ögonblick som var ha beklätt en aktningsbjudande post, om han inte funnit klokare att helt gå upp i sina privata siffror och samtidigt i något, som han avsåg att göra till sitt eget stora sociala system. Han hade redan klart för sig, hur han skulle förverkliga detta system. Den tid han levde i hade givit honom möjligheterna, och utvecklingen skulle gynnas av konjunkturerna. Att det verkligen skulle kunna mottagas som ett socialt system ville han gärna övertyga sig om. Att det omsatt i teknik skulle kunna liknas vid en elevator, vilken skulle lyfta honom själv till de högsta samhällsskikten, därom var han redan på god väg att bliva förvissad.
Till och med mer än förvissad om att framgången som väntade Stråvall var högvälborna fröken Harriet Wiepe.
Sådan var ställningen i det nu, då pudelhyndan Bjuttan av gamla Tilda insläpptes i den Stråvallska lägenheten.