Hon beklagade detta olyckliga möte, som här inför allas nyfikna ögon hindrade henne att använda ett ännu tydligare språk. Olyckan hade ju också velat, att Adrian Stråvall krossat blommorna vid sitt ofattbara fall i tamburen, eljest skulle Gehnfeldt ha fått ett ganska klart besked, som skulle ha besparat honom detta klumpiga närmande på en publik plats.
Som det nu var kunde Ingrid skylla på brådska, och hon fick också en förträfflig förevändning. Folke Hjelm och hans syster kommo in genom svängdörren i hallen.
Gehnfeldt gjorde en bugning.
Så långt hade han alltså nått. Ingenting i vad som hittills passerat syntes kunna minska utsikterna för ett framgångsrikt genomförande av hans plan. Det skulle lyckas honom med lock eller pock.
Nere i hallen passerade han Ingrid och hennes sällskap och upprepade sin hattlyftning.
— Hälsa inte på den, fröken Wiepe, sade Folke hastigt, och i sin iver grep han hennes arm.
KAP. XX.
En kyrkogård och lätt vin.
Stråvall tog ibland sina vägar över Pauli kyrkogård. Det var inte för att ägna en tanke åt de gångna generationernas viloplatser, inte för att få något av friden, som utgår från denna hägnade tysta plats, även om han väl kunde ha behövt något lugnande i all den oro han just nu erfor. Han gick till kyrkogården om natten, när klockan slagit tolv. Det hade han gjort nu några nätter på hemvägen från Gehnfeldt, vilken han alltjämt utan resultat sökt för att avbörda sig hedersskulden i sammanhang med de pinsamma reverserna.
Men nu hade Stråvall gått till kyrkogården direkt från sin bostad och klädd för att kanske under några timmar möta kölden. Man skulle kunnat taga honom för en grönlandsfarande missionär så som han var utstyrd i pälsmössa och ulster med en pläd runt halsen och ned om bröstet, tjocka yllefodrade pjäxor och snowboots.
Mystiska figurer ströko omkring på kyrkogården i de skumma vrårna. Det var inte så kallt att inte nattens folk hade något att tissla och tassla om i skydd av de stora träden och gravhällarna. När det gällde något tog Stråvall ingen hänsyn till sin inneboende fasa för skuggorna och vad som dolde sig bland dem.