Och här gällde det en stor affär.
En stor affär på Pauli kyrkogård sedan klockan slagit tolv på natten ...
Denna gång kanske det skulle kunna bli ett resultat.
En poliskonstapel patrullerade gatan fram och åter framför det hus i kvarteret Skedbladet som vette mot kyrkan.
Det var detta hus, som Stråvall funnit »önskvärt». Nu hade hans plan mognat, sedan han trott sig finna stora möjligheter till affärer i detta hus. Kanske skulle tre eller fyra lägenheter — ja i bästa fall alla lägenheterna — kunna rensas från sina nuvarande hyresgäster av skäl som Stråvall nu var ute för att närmare klarlägga.
Eljest brukade ingen poliskonstapel så träget patrullera gatorna i dessa kvarter. Den som nu gick där för att då och då se på klockan och göra en anteckning under en lykta var tydligen ute i särskilt uppdrag.
När Stråvall stått en stund och spejat mot det gamla huset, drog han sig hastigt in bakom en bred trädstam. En bil hade stannat ett stycke från kvarteret men i en annan gata. En kvinna i skriande elegans steg ur och väntade. Efter henne kom en herre, mycket välklädd och synbarligen en smula upprymd. Han stack till chauffören en sedel utan att begära växelpengar, och kvinnan gav honom viskande några förhållningsorder. Hon gick runt hörnet och fram till porten — just den port som Stråvall bevakade. Ett ögonblick senare kom mannen småvisslande efter och försvann genom porten. Trappljuset tändes icke, men i stället blev det ljust i två fönster till tredje våningen på höger sida om uppgången.
Stråvall gjorde en anteckning i sin annotationsbok, sedan han noga bestämt tiden på klockan.
Men samtidigt lade han märke till, att en pälsklädd herre, som gått över kyrkogården, stannade och iakttog honom. Den obekante såg upp mot huset och tycktes fundera. Därpå fortsatte han åter att gå, stannade för att tända en cigarr och gick vidare helt sakta.
Endast några få av de eljest vanligen brinnande gaslyktorna voro tända. Det var ju en tid, då all sparsamhet måste iakttagas. Den pälsklädde obekante syntes avsiktligt uppsöka de mörkaste platserna, men han fortsatte envist sin långsamma promenad kring Stråvalls postställe. Stråvall höll ett öga på poliskonstapeln, vilken träget trampade sitt ytterst begränsade pass.