— Betänk att det är många familjer som behöva bostad, och att det inte är riktigt att hålla undan centrala bostadslägenheter.
— Jag skulle bara betänka en sak, och det vore ett sådant anbud på huset att jag kan reflektera. Jag tjänar ganska bra på det just nu.
— Men vad säger ni om att vräka det där packet som håller hus där och bilda en hederlig bostadsförening. Just nu kan man få köpare, om man bara har lediga lägenheter.
Den andre funderade, synbarligen intresserad.
— Jag har 80,000 i huset, sade han och räknade på ett papper.
— Det vill säga 40,000, reducerade Stråvall.
— Låt gå för det oss skojare emellan, sade den andre, som köpt huset för 180,000 kronor, varav 15,000 kontant.
Stråvall log och bjöd på den ena flaskan vin efter den andra. När det började lida mot morgonen voro de ense, och huset Stråvalls. Det var en lysande affär att göra på just detta hus ...
Stråvall hade kommit i förbindelse med en utländsk makts hemliga känslospröt. Huset hade befunnits lämpligt för vissa syften. Där skulle mötas hinduer, irländare och denna makts alla underliga ombud — präster, clowner, generaler och diplomater ...
Om denna affär ginge efter planen, skulle Stråvall inhösta 100,000 kronor kontant, varjämte han skulle vara befriad från en besvärande aktiepost i det Gehnfeldtska bolaget. Den återstående delen skulle han med säkerhet lyckas placera ut på Stora Kommissionen, som därigenom skulle erhålla ett antal bostadslägenheter att använda för varulagring ... Människor och hem för människor — vad bekymrade den saken herr Adrian Stråvall!