Men viktigt vore också att han bleve befriad från Gehnfeldt. Först efter den operationen skulle han åter obesvärat kunna uppträda hos Wiepes.
KAP. XXI.
Godsägare Gehnfeldt intime.
Godsägare Gehnfeldt myste av självbelåtenhet. Nu hade han nått ett av de båda resultat han sökt vinna genom att hålla sig undan Stråvall. Han hade lyckats sälja samtliga sina aktier i Centralbostäder till en mäklarfirma Dorn & Hage. Därigenom hade han avvecklat den viktigaste av de affärer, vilka han haft gemensamt med Stråvall.
Gehnfeldt var en klartänkt man. Sedan han orubbligt satt sig i sinnet att göra Ingrid Wiepe till sin, hade han fast beslutit sig för att behålla de båda reverser Stråvall varit nog oklok att lägga i hans händer. Det bekymrade honom icke ett ögonblick, att han givit sitt hedersord på att icke missbruka dem eller att över huvud taget icke använda dem på något sätt. Det ordet hade han givit under en förutsättning som icke längre funnes, skulle han säga. Han visste, att Stråvall skulle vara omöjliggjord hos familjen Wiepe i det ögonblick det komme till deras kännedom, att reverserna voro i orätta händer. För att övertyga sig om att Stråvall fullt insåg detta hade han irriterat honom genom att tala om Ingrid och därvid anspela på reverserna. Sedan han sett verkan härav, som var tydlig nog, eftersom Stråvall sökte sammanträffa med honom vid alla tider på dygnet, hade han känt sig säker. Han hade Stråvall i sin hand, och han skulle om det behövdes kunna förmå denne att bli förespråkare för honom hos Ingrid, ja en förespråkare som skulle använda de yttersta medel för att lyckas. I annat fall skulle det gå ut över honom själv.
Men å andra sidan ville Gehnfeldt icke gå till en direkt brytning med Stråvall. Icke nu. Och brytning skulle det otvivelaktigt komma till, om Stråvall nu satt sig i sinnet att utkräva reverserna och icke finge dem. Gehnfeldt skulle nämligen i längden icke kunna finna antagliga skäl att behålla dem. Därför hade Stråvall icke fått råka honom.
Hade Gehnfeldt kunnat finna sig i en sådan motgång som att få ett nej från Ingrid Wiepe på ett anständigt frieri, skulle han icke varit den han var. Hans framgångar i affärerna och icke minst på den nöjesmarknad han gjort till sin — i likhet med samtida gulascher av olika nationalitet och art — hade varit så stor, att han nu icke tillät sig att misslyckas. I varje fall skulle det svida och bränna omkring honom, om något skulle gå emot. Finge han icke komma in i familjen Wiepe, så skulle icke heller Stråvall nå det mål han i sin barnsliga godtrogenhet inför kompanjonen skrutit över att han så när redan nått.
Hans sista båda kort i det höga spelet skulle vara: reverserna utan Stråvalls hjälp eller — Stråvall med reversernas hjälp.
Godsägare Gehnfeldt hade förut stannat vid tanken att Ingrid skulle kapitulera inför blotta upplysningen, att han hade reverserna, som hon icke skulle kunna inlösa.
»Tag mig och gör vad ni vill med mig», skulle hon säga, »men några penningar har jag inte.» Han skulle framträda som den ädle och riva sönder reverserna: »Endast som min maka», skulle han säga, och i enlighet med denna tankegång skulle hon falla i hans armar ...
Men efter mötet med Ingrid på Kompaniet hade han känt sig en smula osäker. Han hade då funderat ut, att han strängt taget hade också en annan väg, nämligen just den att skicka som sin förespråkare Stråvall, hotad med skandal om han icke nådde resultat — ty då skulle reverserna fram.