— Direktör Stråvall har ju gjort mycket bra affärer på sista tiden. Nu skulle direktörn tänka på det direktörn alltid har sagt, att det gäller att koppla av, innan prisfallet kommer.
— Det ligger något i det, fröken Wagner, svarade han.
Men han log för sig själv. Hon visade sig så mån om hans ekonomi! Fast, för all del, hon var ju mån om hans hälsa också. Kanske ett glas punsch verkligen skulle lugna nerverna ...
— Fröken Wagner, ni kan gärna köpa litet punsch, sade han.
— Se där ja, det skall direktörn få se gör susen.
Det lugnade honom i varje fall att tala med henne. Han insåg själv, att denna ängslan skulle kunna bli farlig i längden. Han visste nog att hans affärer lyckats till och med över förväntan. Han skulle nog också kunna avveckla dem före den väntade prisfallskrisen — fast denna kris skulle nog sist nå bostadsmarknaden — eftersom lagen skyddade just den art av företag som Stråvall vetat att lägga an på.
Hans ekonomiska ställning var alltså trygg.
Men så mycket osäkrare var hans ställning hos Wiepes och detta betydde — hans samhällsställning. Oron att genom reverserna ha gjort sig omöjlig i familjen Wiepe hade legat över honom som en mara om nätterna. I sina yrvakna skräckfunderingar hade han visserligen sett en reträtt hägrande i fjärran, en verkligt hederlig reträtt — anstalten för sinnessjuka och övernervösa där hemma i Brinkeberga. Men i klarvaket tillstånd hade han funnit denna utväg motbjudande. Det var ju dock icke nu som den gång, då han dränkt Jakobs kaninungar ...
Men nu hade han krossat Ingrid Wiepes syrenbukett, och vad som stod i sammanhang därmed var ganska allvarligt.
Han hade sett sig tvungen att på något sätt hindra Wiepes att återsända blommorna och därigenom framkalla Gehnfeldts raseri. Så impulsiv som Gehnfeldt var kunde han mycket väl tänkas rusa åstad med reverserna och göra en skandal, om han såge sig direkt avsnoppad av Ingrid. Detta ansåg sig Stråvall ha förebyggt genom att spoliera blommorna. Men han begrep också granneligen, att han i stället skulle framkalla Ingrids raseri i så mycket högre grad, och detta kunde vara mycket allvarligt. Han visste ju nu att Folke Hjelm och dennes syster återförts till Wiepes umgänge. Med kännedom om Ingrids temperament tog Stråvall för givet, att hon skulle berätta historien om syrenerna också för ingenjör Hjelm, och så mycket kände han denne, att han i ett dylikt sammanhang skulle kunna befara en redogörelse för deras mellanhavanden rörande den där olycksaliga lägenheten. Det var ett helt komplex av ytterst obehagliga möjligheter. Han skulle icke kunna undgå kollision med någon av dessa, om han just nu besökte Wiepes. Visserligen skulle han ha Harriets skydd, men också det kunde svikta. Därför hade han hållit sig undan dessa dagar. Pausen var dock icke längre än många andra gånger mellan hans besök.