Under studietiden trodde han sig i en av sina kamrater ha funnit ett första trappsteg uppåt. När Gunnar Wiepe trädde in på samma bana som han själv, hade Stråvall redan vetat att göra sig till hans vän och till en vän i hans familj. Hans första sammanträffande med kamraten hade givit honom en elektrisk stöt. Det var när han fick höra, att denne var baron. Han hade blivit stum inför detta faktum men genast insett, att det öppnade möjligheter. När han väl genomtänkt dessa möjligheter, fann han sig äga alla förutsättningar att nyttja dem.
Tanken att han skulle kunna lyftas socialt genom familjen Wiepe blev Adrian Stråvalls fixa idé.
Han anpassade sig till en början helt efter sin kamrat, skapade om sitt yttre och följde inifrån verkan av sitt beteende. Gunnar Wiepe var öppen och svekfri och såg i Adrian Stråvall en vän, som han trodde vara beredd att också offra något för honom, om det skulle gälla. Men som den fysiskt starke kände sig Gunnar Wiepe som Stråvalls beskyddare — liksom generationers kultur och ridderlighet omedvetet kom honom att omge sin vän med en andligen närande atmosfär.
— Denne Stråvall skall bli en gentleman, hade hans mor sagt till Tildas häpnad, och Adrian Stråvall hade åtminstone klarlagt för sig nyttan av en gentleman.
Men om han droge nytta av sin vän skulle han veta att göra det på ett försiktigt sätt.
— Det är oförsiktigt att visa sig alltför försiktig, men man kan aldrig vara försiktig nog, det var Adrian Stråvalls levnadsregel, till en början undermedveten, så småningom formad i hans tankar och till sist vorden hans hemliga lag.
KAP. IV.
Två världar.
Om Adrian Stråvall liksom med förnimmelsen av en elektrisk stöt upptäckte, att hans kamrat Gunnar Wiepe var baron, kommo liknande sensationer en kort tid att avlösa varandra hos denne vardande gentleman, då han slutligen infördes i den aristokratiska familjen. Denna utifrån sett enhetliga miljö — ett gammalt kommendörkaptenshem, där endast kommendörkaptenen själv saknades — tedde sig inifrån för Stråvalls nyfiket mottagliga öga som en samlingspunkt för de mest motsatta element. I sitt eget hem hade han aldrig kommit i beröring med vad han själv kallade överklass. I verkligheten hade varken ordet överklass eller underklass gått över hans mors läppar.
Själv kunde Stråvall beträffande båda dessa samhällsgrupper endast berömma sig av de vanföreställningar som beteckna utomståendet.
Så mycket större voro hans överraskningar i familjen Wiepe.