— Nej det ser jag verkligen inte — i telefontratten.
Gehnfeldt var tydligen i högsta stämning.
— Nå vad var det du ville, svåger, drog han till.
— »Svåger», vad menar du, hör du inte vem det är?
— Tyst, tyst ... hon får inte höra att det är du, förstår du.
— Jag vet inte vilken hon du talar om, det var ...
— Nehejvisst, du tjänar för Lea, så du kan inte ha sinne för att det också finns en Rakel ... Å en sådan kvin...
Stråvall hade god lust att ringa av. Detta var honom väl starkt. Visserligen trodde han sig ha sett Ingrid Wiepe vid Gehnfeldts sida i bilen på Djurgården, men detta, nej, det syntes honom otroligt ... såvida inte reverserna ...
— Är du anträffbar i morgon, frågade Stråvall nästan med gråten i halsen.
— I morgon, ja, vad skall det bli i morgon ... I dag, i dag, för Rakel är jag svag ... Jaså i morgon sa du, sa du ... Jojomän, i morgon kommer jag till dig med en liten sak, som du kanske väntat på.