— Ja, direktörn hade skrivit ett stort papper med många sigill på. Det var så tungt så man kunde knappt hålla det i handen.
Stråvall drog ned jalusien på sitt amerikanska skrivbord.
— Asch ja, drömmar, sade hon och avbröt berättelsen.
— Nåå, hur gick det med papperet?
— Nej, det gör detsamma ... Nu skall jag hämta medicin åt direktörn.
— Tror ni att jag är sjuk?
— Direktörn är allvarligt sjuk, sade hon tvärsäkert.
Han nickade och såg ut att vilja gråta. Det stela leendet över hans ansikte förvred hans drag som till begynnande bitter gråt.
— Tror ni att jag kan ha blivit värre av att jag träffat fröken Wiepe?
Fröken Wagner blev häpen över hans bekännelse.